Reflektioner

Inatt sov jag väldigt illa. I mitt huvud snurrade tankar kring piratpartiet, alla nya människor i mitt liv och allt nytt jag lärt mig bara under en veckas tid.

Jag drömde om en ilsken pirat med draget svärd på en finlandsfärja. Drömmen fortsatte med en partiledare helt klädd i lila dansande på ett lila moln. Ett EU som blev lila. Ett gäng fulla finnar som blev lila. Jag undrar vad Freud skulle sagt om mina drömmar?

Imorse var jag på skattekontoret för att lära mig mer om det jag är i Växjö för att lära mig. Företagande. Jag satt mest och ritade serier om hur de två föreläsarna sakta förpestades av sina egna andedräkter och kvävdes. För det gjorde jag i princip.

Det känns mycket konstigt att vara tillbaka i en vardag när allt har varit intensivt och piratfokuserat en tid.

Det jag har att göra nu är att bestämma mig för vad jag vill lägga min energi på. Prioritera, organisera och strukturera.

I piratpartiet får jag använda mina styrkor. Jag får en chans att nätverka, påverka och glädjas av underbara människor. I skolan känns det mest som att jag blir motarbetad och det är jobbigt att ens ta sig dit. Var finns glädjen och inspirationen där? Mest prestationsångest.

Resan jag gjorde var så mycket mer än fysisk. Jag har genomgått en inre resa som jag så väl behövde. Jag har lärt mig massor om mig själv och om något jag brinner för. Just nu. För det är så jag funkar. Kortlöp. Inte maraton.

Jag tycker att MaB:s inlägg om resan är jättebra. Gå in och läs det. Han skriver väldigt bra och fångande. Själv orkar jag inte just nu. Jag måste komma ikapp vardagen och allt rutinmässigt här hemma.

Vad krävs av mig nu? Vad ska jag ta mig för?

Jo jag ska vara en del av piratpartiet, med den energi jag förmår att avvara. Jag tänker brinna utan att brinna upp. Jag tänker fundera och analysera, för det är något jag behöver träna på. Och ev. kommer jag vara en del i 2010 års valberedning. Mycket smickrande att bli föreslagen en sådan post. Måste ju ändå betyda att jag är en socialt nätverkande person. Och det är just det jag eftersträvar att vara.

Hemma igen

Efter en mycket lyckad resa till finland är jag återigen hemma.
Nu väntar allt som jag har hittat inspiration till. Jag ska jobba med ett helt gäng roliga saker det kommande året, och jag är glad över att ha något att sträva mot. Mitt nuvarande projekt är att få ordning på google analytics som inte verkar vilja funka för mig. Thats to bad.

Jag tänker fortfarande på engelska och använder engelska fraser hela tiden. Hemskt. Jag har gått och blivit internationell.

Igår blev jag överaskad av en välkomstkommitté med vin och trevligt sällskap. Idag tog jag mig en välförtjänt sovmorgon och imorgon blir det skola igen. Nu är det dags att komma iordning och använda min nyfunna energi till en massa bra saker som ger mig ännu mer energi.

Mimmi är numera en glad hest.

Hur människor fungerar

Det är ganska intressant att se vad som kan hända under en debatt. Den rätta människan kommer fram. Alla svagheter och styrkor visar sig.

Om man är en skicklig debattör så är de svaga sidorna osynlig.

Just nu visar sig den envisa som inte ger sig och som tar till alla taggar ut som försvar när personen inte får som den vill.

Det som är intressant i just den här situationen är att den personen som känner sig utsatt tar mycket plats, är envis och uppmärksammar inte hur andra uppfattar honom.

Till en början försöker debattörerna vara ödmjuka och mötas på halva vägen. Eftersom den envisa ändå driver frågan vidare enbart för att få hela sin vilja igenom börjar diskussionen urarta mot orimliga krav och brist på respekt.

Diskussionen avslutas utan att man mötts någonstans egentligen och mycket tid har spillts på önödigheter. Detta hade kunnat göras bättre. Snyggare.

Någon som imponerat på mig är unga Anton från piratpartiet i Finland. Han är en naturlig ledartyp och mycket ödmjuk. Jag tror på honom och hans drivkrafter. Han kan gå från att vara på samma nivå som vilken 16-åring som helst till att vara på samma nivå som medelålders byråkrater. Han får se upp så att han inte brinner upp som eldsjäl dock. Hitta bra samarbeten och lära sig att delegera ut flera av sina egna uppgifter till andra.

Jag tror ändå att dagens möte är det mest konstruktiva av dessa två dagar. Nu förs diskussion och debatt om olika frågor. Tidslinjer sätts upp och det strävas efter ödmjukhet och konstruktiva förslag.

Det är så olika människor i piratpartiet. Det finns alla typer. Jag själv som bohem och MaB som byråkrat. Edvard är den upproriska rebelliska och Sandra som står för så mycket härlighet och glädje att jag inte ens kan beskriva det. Lila är ett bra ord för henne.

Andra människor utan att gå igenom för många personer just är Lotta som vill "göra". En sån där Doer!

Jag tycker det är jätteutvecklande, inspirerande och givande att få en chans att möta alla människor irl. Thats my kind of drug. Inspirerande möten.

Byrokratin kör över demokratin

Sång att lyssna på medan du läser. Öppnas i nytt fönster!

Det var en gång en Snäll gubbe som kallades för Demokrati! Han gick runt i Världen och frågade människorna som levde där om vad dom tyckte och tänkte om saker. Detta gjorde att människorna var mycket nöjda och lärde sig att kompromissa och mötas på halva vägen. Man lärde sig att bli diplomatiska och harmoniska.

Men en dyster dag kom de makthungriga människorna som inte riktigt lärde sig diplomatin av gubben Demokrati. Dom var oroliga för att människorna skulle göra uppror och sånt där annat dumt. Det mesta var förstås påhittat av de makthungriga för att dom själva inte förstod sig på det här med att vara diplomatiska, ödmjuka och demokratiska.

Dom gick ihop till en grupp och organiserade sig till något dom döpte till Byråkrati.

Byråkratin gick mest ut på att förinta och korsfästa gubben Demokrati. För att dölja att dom ville få bort honom från världen helt gjorde dom sig vän med honom. Eftersom gubben demokrati är en ödmjuk och diplomatisk man så gick han med på det.

Byråkratin började försiktigt ställa krav på demokratin. Så att dom sakta men säkert kunde kontrollera honom och hans diplomati. Eftersom det enda rätta för honom var att försöka hitta en balans så blev han snabbt manipulerad.

Nuförtiden lever Demokratin i Byråkratins klor. Alla människor i världen litar fortfarande på demokratin, men är helt ovetandes om att han egentligen blev korsfäst för länge sedan.


Ja ja... Kolla länkarna så förstår ni vad jag menar!

Btw, Piratpartiet jobbar för att försöka få tillbaka ett uns demokrati.. jag menar att vi försöker återupprätta minnet av hur gubben Demokrati var, och helga hans minne!

Konferens

Hittar nätverk lite då och då.

Just nu är jag på konferensen. Rick Falkvinge berättar om hur vi gör i Piratpartiet Sverige. Efter att ha lyssnat på tidigare röster från olika delar av europa så slås jag av det faktum att demokrati mest är en sak som låter bra i de flesta länder.

Vi hade det himla lätt att starta vårat parti. Lättare än vad det kan kännas för oss hemmablinda Svenskar.

Imorgon åker vi hem igen. Jag känner att något måste göras. Vad fan kan jag göra?

Projekt: Blogg med bättre statistik

Jag sväljer ner min stolthet och raggar fler läsare.

Jag sitter alltså är i Helsinki och borde sova. Men eftersom vi datanördar har hittat nätverk så kan vi inte släppa våra datorer. Jag fick inspiration till att städa och bygga om min blogg av mina medresenärer MaB, Sandra och Edvard

Gå in på deras bloggar, dom är fina och bra.

Mingel och annat trevligt

Dag nummer 2 i Helsinki

Våra nyfunna vänner i Finland gör ett fantastiskt jobb med att bara få ordning på allt. Jag är mycket glad över att ha fått chansen att få lära känna Dragu, Lotta och alla de andra engagerade pirater från grannlandet. Sen skadar det ju inte heller att Dragu gav mig en komplimang för mitt hår. Mycket uppskattat från mitt håll.

Idag har jag även fått träffa Christian Engström och Rickard Falkvinge. Vi var nördiga på stationscafét när dom dök upp. Fem personer med varsin laptop och massiv gemensam internetorgasm. Vi gick i samlad trupp därifrån för att få i oss lite mat.

På restaurangen (som för övrigt var Nepal-inspirerad) så åt vi en fantastisk middag ihop.

Nu har vi kommit hem från det vidare sociala nätverkandet på en av de trevliga pubarna i Helsingfors.

Kekkonen erbjuder som vanligt sitt nätverk åt oss. I´m happy.

Och det internationella utbytet har börjat

Sitter på ett café på metron i Helsinki. Här finns det nätverk och gott kaffe. Ganska sura gubbar som säljer kaffe dock. Påtår ingår alltså inte när man betalar 2 euro för en kopp.

Mitt emot mig sitter Dragu/Anton och en nyss influgen spanjor vid namn Carlos. Det diskuteras och chillas. Allmänt trevligt med andra ord. Sandra, Edvard jag och mad MAB sitter med näsorna i datorerna.

Vi väntar in en Holländare vid namn Samir.

Jag måste ju säga att skype är mer trevligt än vad jag trodde när jag först började använda det. Och det här med att blogga frekvent är också en ny sak jag börjat med. Skriver mest en massa blaj, men det är kul att hålla er uppdaterade ni som läser. För ni är trots allt några stycken. Trevligt NICE!

Jag kommer igen.

Hög musik

Eller hög på musik.

Sitter med en kopp kaffe nyvaken i finland. Idag har jag insett att det är dyrt att ringa och ta emot samtal när man inte är hemma.

Men jesus vad jag har sovit gott.

Sandra och jag höll oss hemma igår och nördade, men idag ska vi ut och göra Helsinki. Och med göra menar jag såklart bekanta oss med erotikbutiken "SinCity", våra nyfunna vänner finnarna och bada bastu. Förlåt, Sauna.

Jag kommer även träffa min gode vän Lauri imorgon. Vi lärde känna varandra 2005 i frankrike. Sen har vi hållt kontakten på internet. Denna guds gåva till människan. Internet.

Igår lärde jag mig för övrigt att Finlands tredje president hette Svinhufvud. Är det nån mer än jag som ser humorn i det?

Om jag en dag skaffar eget trådlöst...

Så ska jag dela med mig av det till den som vill ha...

Jag har alldeles för mycket koffein i blodet för mitt eget bästa. Det är resultatet av att jag spenderat hela dagen utan så mycket som en droppe kaffe. Nu då alltså när klockan är närmare tio på kvällen här i AcneLand är jag hyperaktiv.

Min upplevelse av Finland hittills;

Invånarna i Finland känner sig allmänt stötta av att man utgår från att dom ska prata svenska med svenskar. Även om dom pratar utmärkt svenska och förstår den väl är det av ren princip som dom vägrar.

Den känsla jag har fått mer är att dom håller hårt på sin integritet. Så hårt att det är svårt att värva medlemmar till ett parti som värnar om varje individs integritet. Vi möttes av mycket pessimism när vi rekommenderade "ut-på-stan-och-värva" manövern.

Helsingfors har en tunnelbana och ett gäng söta spårvagnar (älska spårvagnar). Men i tunnelbanan finns det en linje enbart och den sträcker sig inte längre än att man skulle klara av att promenera den sträckan på 20-30 minuter. Det som är positivt är att man i princip kan komma och gå som man vill på både tunnelbana och spårvagn. Nu har vi ju köpt biljetter, men som härdad svensk förundras jag över hur fruktansvärt lätt det är att planka resor i innerstaden. En av de unga finska piraterna sa något om att det kostar 80 euro om det blir kontroll och man inte har en biljett. Men hittills har jag inte sett någon kontrollant.

Så dilemmat jag ställts inför ikväll var att stå emot min egen impuls. Jag lyckades. Alla pirater skulle gå ut till någon pub/café och fortsätta det sociala umgänget. Eftersom jag har sett sömn och vila som något sällsynt sista tiden sa jag nej. Jag ville bra gärna, för jag är översocial. Men jag sitter istället och jäser i mina pyamasbyxor och njuter efter ett långt ångande bad istället.

Duktig Mimmi.

Nördar söker nätverk

Kanske är det titeln på nästa produktion i tv?
"Nördar söker nätverk"

Eller så är det bara jag och min medpassagerare på mitt piratäventyr som går runt som besatta i en lägenhet och letar nätverk.

Jo visst är det så.

Inatt blev det inte mycket sömn. I en hytt med fyra personer blev det diskussion om det mesta mellan himmel och jord. Men vi bygger. Vi bygger relationer till varandra och skapar diskussionsklimat som driver oss framåt. Både i den individuella utvecklingen och vårat engagemang.

När vi klev av båten imorse så var det inte med pigga raska steg ut i solskenet precis. Snarare zombies på väg mot kylan som råder över helsingfors.

Så idag har vi hunnit träffa härliga Drago som har en drivkraft som få och verkligen vill bygga piratparti i grannlandet. Dessutom har vi ätit den dyraste (men ack så god) pizzan på pizzahut.

Jag är lite frustrerad just nu (och definitivt nördig) över bristen på ett starkt oskyddat nätverk.

Piraten på de sju haven

Så nu är jag ute och surfar både i cyberspace (med en övervakningskamera i ryggen... passande)
Men också på vattnet.

Jag måste säga att det inte bara är en metafor att vara pirat på uppdrag från piratpartiet. Inte när man faktiskt ger sig ut på vattnet.

Det var ett tag sen jag knystade nåt här. Jag har haft lite tekniska problem. Både med min ytterst lilla hjärna och min ytterst dåliga dator som bestämde sig för att ta självmord. Eller datorn tog självmord. Min hjärna funkar fortfarande, men den krampade visst ett tag där.

Jag hoppas stenhårt på att en ny dator snart ska äntra min varma famn igen.

Anledningen till att jag sitter på en båtjäkel och är på väg till grannlandet kommer sig av ytterligare ett impulsbeslut av Lowejko.

Jag var på piratläger i helgen. Det var en helg som ledde, inte bara till nya spännande bekantskaper, men också ett erbjudande för oemotståndligt att säga nej till.

Imorgon går vi iland i Helsingfors och sen börjar arbetet för en grön, men ack så lila pirat (jag alltså) att försöka så gott jag kan att inspirera på ett sätt som bara jag kan. Jag tillsammans med tre andra "unga pirater" ska få träffa pirater från hela europa.

Fortsättning följer... (med en förhoppning om att planka fritt nätverk i helsinki)

Jag älskar, jag är trött..

Så är det.
Jag sover sover sover sover.
Jag är trött och mina ögonlock faller.
Jag vaknar till liv när mobilen piper.

KAKA

Ett litet sms.
En enorm känsla av välbefinnande.
Otrolig lycka.
Och sen mattas det av.
Jag är trött igen.

Jag accepterar att jag orkar en stund.
JAg låter mig själv slänga mig på en säng och sova.
Jag lyssnar på min kropp.
Jag är glad över mina glädjeämnen i livet.

han den där härliga som skickar så härliga sms.
Den underbara familjen som gör knasigheter (ja pappa, jag gillart)
All den sköna allsång vi haft..

Men nu är jag trött och ska sova.
Den mixen av kärlek och trötthet tär lite.
Men kärleken övervinner allt.

Puss

Den mörka ängeln

Den mörka ängeln la en hand över min skuldra.
Handen utstrålade styrka och energi.
Jag kunde plötsligt andas igen.

Hon bar upp mig med lätthet.
Lyfte mig mot solens strålar.
Tog med mig ovan molnen för att visa att den är där.
Solen.

Det är ingen fara, viskade hon i mitt öra.
Det ordnar sig.
Det finns hjälp att få.

Min fasad brast och luften i mina lungor tog med sig delar av ångesten.
Och för varje andetag försvann en liten del av det tunga svarta moln som flyttat in där.

Alla svåra ord.
Alla ord som jag inte säger.
Ett litet rop på hjälp.
Och ett svar.

Den mörka ängeln såg på mig med stora ögon och sa;
Det finns öron för dina ord.
Det finns hål att gräva för din ångest.
Det finns värme för din frusna själ.

Den mörka ängeln gjorde något med mig den dagen.
Plötsligt kunde jag andas igen.

Vi är flickorna som lovar tusenfalt

Med solen i ögonen och spilld mjölk överallt somnar jag med ett leende på läpparna.

Efter att ha röjt i garderoben och begravt liken för gott är jag tillbaka på banan.

Aldrig förr har något känts så rätt.

Det pratades om en jämförelse av att åka berg o dalbana. Det stämmer. Det är roligt när man åker på samma villkor.

Jisses vilket nöjesfält jag har hamnat i. Jag får vinst varje gång jag tar en lott. Jag får smaka det söta i sockervadden och jag får skratta åt clownen.

För jag har skuggorna bakom mig trots allt.

som om inga sorger fanns och med naturens lagar i balans.. som om världen sa ifrån..

helt okej faktiskt

Det är rätt bra med mig
helt okej faktiskt
Håret växer, livet går vidare
man kan inte få allt
inte på en gång iaf.
kanske är det ett tecken på mognad?

Jag är ganska nöjd med mitt liv.
Det är helt okej faktiskt.
Jag gör det jag vill.
Jag löser mina problem.
Det jag lär mig på vägen är tålamod.

Mitt liv är lite upp och ner just nu
men det är helt okej faktiskt.
Så jag låter livet gå vidare.
Och jag mår ganska bra.
Det är helt okej faktiskt.

jag vet inte vad jag gör eller ska göra just nu.

repeat, repeat.

Varma händer håller mina.

Ögon bränner i mitt minne. Blicken av två oskyldiga ögon. Lite olyckliga kanske?

trycker på repeat.

Dina ord. Så ärliga. Det här är sanningen.

repeat repeat repeat.

Ansvar, vuxen, modig. Du är en stark hjälte i mina ögon.

Repeat. Igen.

Det du gav mig den gången... Det var det vackraste jag någonsin har fått av någon.

en helt vanlig måndag

jag klickar på random i min musikspelare och inser hur mkt musik jag aldrig har lyssnat på men ändå har i min ägo. Härligt bra musik dessutom.

Musiken blir viktigare och viktigare för mig. Det är det som ger mig fokus och koncentration.

Jag är trött och det är eftermiddag. måndag dessutom. Jag lägger inte någon energi i nåt. Inte ens det som är roligt. Jag är ju trött. men det är okej att vara trött. Jag vet att jag har varit energisk som en busig kattunge hela dagen annars. Jag tror jag har livat upp stämmningen lite.

Nej, idag är jag varken språkpolis eller engagerad i vad jag skriver. Blaj blaj blaj.

Är jag stressad när jag inte andas ordentligt? Jag försöker, men jag andas inte med magen. Jag tror inte nån visat hur man ska göra.

Ja och så det här med att vara kissnödig. Jag har inte ens motivation till att göra det.

Ikväll ska jag baka kladdkaka till onsdagsfikat. Det är min tur att bjuda. Anna hjälper mig. Kan bli skoj.

mm.. jo.. jag vet egentligen vad som försigår i mitt huvud just nu. Jag försöker tänka på annat och när jag inte tänker på annat så blir jag omotiverad och tänker inte alls. Hellre det än att tänka på det jag vill tänka på.

sjukt snurrigt.. jag vet.

Men det finns en sak jag vill tänka på. Och jag ska inte ska inte ska inte.

Ju mer jag försöker hindra mig själv från att tänka på det så tänker jag på det desto mer.

jisses. Jag trodde jag var för gammal för sånt här.

ja tydligen inte..

ja..

mm

nää

jahaa

vad ska jag skriva om nu då?

Jag får inte skriva om det jag egentlgien vill skriva om.

vilket är försent. Eftersom jag skriver om det jag vill skriva men ändå inte. Jag säger ju inte vad det handlar om. Men jag kan inte sluta tjata om det.

Nyfiken?

Ja.. var det. För det är spännande. Och jobbigt. På samma gång liksom. Och jag får inte berätta för nån om allt det spännande. Och jag får inte prata ut med nån om det jobbiga heller.

fan.

Som att skratta samtidigt som man gråter. Eller stirra in i taket och vara deprimerad, samtidigt som man är så lycklig att man kan springa sju mil. Eller att äta en god jordgubbe och en rutten samtidigt.

Som att höra sin absoluta favoritlåt spelas sönder i en dålig cover.

som att andas in frisk luft samtidigt som man tänder en ciggarett och förstör sina lungor.

Eller som att sticka en halsduk med förstora maskor så att man fryser även om halsduken är snygg.

Eller som att vara kär, men inte få den man vill ha..

eller få vänta på den man vill ha...

i en evighet..

och gråta för att det är så fruktansvärt jobbigt..

men ändå vara så sjukt lycklig för att man aldrig någonsin har kännt så innan. och att allt är så fint.. och att mn liksom fångade ögonblicket när det inträffade.. njöt av det till fullo.

det är väldigt fint och fult på samma gång. Det är som att mitt i alla vackra färger kommer en hemsk gråskala fram. En sanning som är jobbig att hantera.

En glädje och en smärta. Ajfaaan.

Vilket styrketest. Jag måste börja hårdträna för att härda ut den tid det ska ta. Ta det lugnt. Andas. Långa djupa andetag. Ta emot de leenden jag kan få. De små små steg som måste tas i rätt ordning. Så att man inte ramlar ner för stupet. Och dör av smärtan.

det kan lika gärna vara stundens ingivelse. Ett litet ögonblick att värdesätta. Att tolka i en oändlighet.

Finns det något som är svårare än sanningen?

Har du nu orkat läsa allt mitt skitsnack, snälla glöm bort det igen. Detta är min huvudvärk för en tid framöver. Förhoppningsvis kommer den sluta i något mycket lyckligt. Om det är på väg åt andra hållet lovar jag att säga till i förväg så att nån kan finnas där och ta emot mig när jag är på väg att landa. Då kommer jag behöva det. Om.. om.. om..

Tänk om.. tänk om man kunde få det där ögonblicket på repeat?

politik

Jag trivs inte riktigt med den lila färgen.. och är inte valet nästa år?

När fenomen som mc´donalds gör sig påminnt så undrar jag om fildelningen är något att lägga min energi på?

Jo vars, klart det är. Det är ett krig i det tysta som förs, och jag hör till revoltörerna. Jag längtar efter den dagen någon ifrågasätter mitt fildelande.

Varsågoda mina vänner. Jag delar med mig av mina ord lika gärna som musik, film och annat som går att hitta på webben.

Internet är en anarki. Det ska fortsätta vara så.

Mc´donalds kommer jag inte sluta hata. Men jag tänker fortsätta vara lila ändå.

Jag står i centrum och världen snurrar omkring mig.
Jag svänger runt varv efter varv och människorna omkring mig är som i en dimma.
Det känns som kväll, det är bara eftermiddag.
Det är vinter.
Mörker, stjärnor och en vit puffande andedräkt omkring mig som en dimma.
Det är så kallt, men jag snurrar och håller värmen.

Du vackra hand som ligger på min axel. Du späda ansikte som ler mot mig. Jag mår bra nu. Kanske bara just nu. Men nuet är det viktigaste.

Jag känner mig så liten när jag ser upp mot stjärnorna. Livet, naturen och jorden är så stort. Jag är så liten. Jag är som en del av det enorma pussel. Skulle jag försvinna så skulle ett litet litet hål bildas i pusslet. Det finns ju annat som är så mkt större.

Jag kan nog göra skillnad. Om jag slutar snurra. Jag behöver få klarhet i min omgivning. Inte snurra runt i mitten som en orkan. Jag hinner inte med i mitt egna tempo. Allt blir så suddigt.

Det pirrar i min mage just nu. Den vackra handen kittlar mig lite. Jag skrattar gott. Det har jag förtjänat.

Röd eller Blå, Grön eller Lila?

Det är ett halvår kvar till valet och jag är lila..

trött

Nu har jag sagt till mig själv i flera timmar att kliva upp, gå ut och ta lite frisk luft. Det händer inte.. hur mkt jag än skäller på mig själv.

GÅ upp gå upp g upp guppå gå gupp.

Nee det går bara inte. Jag ska ligga och vara sjukt utvilad efter den här helgen helt enkelt.

Vad fan är kapitalism egentligen?

"Den ena handen vet inte alltid vad den andra gör." -Thomas Dileva

Det var första gången jag förstod innebörden av den frasen. Jag har hört andra säga den. Jag har hört den i olika låttexter. Men det var först när en flummig man som kallar sig själv för rymdblomma sa det, som jag förstod.

Den ena handen vet inte alltid vad den andra gör. Det finns många exempel på sådana scenarior. Nedan följer ett exempel;

"En medelålders kvinna såg på tv-reklamen att det finns barn i världen som svälter. Hon skrev ner postgironumret som dök upp i slutet av reklamen. Följande dag vandrade hon ner till banken och förde över en, för henne stor summa pengar. Hon hade räddat ett liv. Hon var mycket nöjd med sig själv och tänkte att hon skulle fira det hela. Hon vandrade vidare på stan och tänkte att hon skulle lyxa till det med medelsvenssons lyxmat. Hon gick in på Mc´Donalds och beställde hamburgare, pommes och en stor coca cola på det. Det som hon inte tänkte på var att i samma stund tog Coca cola company det sista rena friska vattnet för samma barn som hon just donerat pengar till, för att göra ny coca cola. De som arbetade på Mc´Donalds den dagen gick hem med sin slavlön, dåliga hy och sönderstressade kroppar, med en oro hängande över sig att bli av med jobbet."

Så, den ena handen vet inte alltid vad den andra gör.

Jag vill understryka att jag inte är perfekt. Jag följer inte konstens alla regler. Men jag försöker. Jag vill förändra. Jag vill se en framtid som är grönare. Jag vill ge mina barnbarn en vit vinter.

Det viktigaste med det jag vill förmedla är att det som går per automatik måste ifrågasättas. Istället för att sträcka dig efter den där coca cola-burken på konsum, ta en Ubuntu cola istället. Den är god. Kostar lika mycket som coca colan, men framförallt är den rättvisemärkt.

Fler alternativ (som jag glädjs mycket över) är Willys nya sortiment med ekologiska varor. Willys är billigt, och det är även deras ekologiska sortiment. Hipp hurra för dom som har fattat vinken. När studielånet kommer ska jag storhandla där.

Jag cyklade föresten runt i en timme och letade efter min närmaste sopstation. Jag har stora påsar med skräp som samlas. Konserver, kartonger plastförpackningar. Jag ska samla på mig så mycket jag klarar av att bära och vandra ner den tio-minuters promenaden till sopstationen. För JA, jag sopsorterar.

En annan grej jag sysselsätter mig med är att besöka pressbyrån med jämna mellanrum. Titta på den lilla kylen med mjölk. Sucka högt. Sen går jag fram till kassan och frågar efter ekologisk mjölk. Sist jag gjorde det sa killen i kassan att dom hade ekologiska äpplen i alla fall. Jag vände mig om och tittade på dom. Det låg några ekologiska bananer där. Men inga ekologiska äpplen.

Jag har även uppmuntrat mina vänner att göra detsamma. Ett litet steg för människan, ett stort steg för den ekologiska mjölken. Visst verkar det fånigt? Men det är så jag gör.

Häromdagen när jag var på Konsum, kunde jag inte hitta några miljövänliga kassar. Såna där nya plastkassar dom har börjat med. Jag gick från kassa till kassa och grävde bakom en kartong. Där hittade jag en. Den tog jag och kände mig nöjd med mitt hårda arbete för att hitta min påse.

En vacker dag (visst är varje dag vacker på sitt sätt) kommer jag även att ha med olika miljöaspekter på olika uppdrag jag gör. I mitt företag, mitt privatliv och mina projekt.

En annan sak. Jag kan verkligen njuta av saker, när de har använts så flitigt att dom har nötts ut. Skor som man gått många mil, och dansat natten lång i. En dator som man skrivit så mycket på att bokstäverna på tangenterna knappt syns. En säng som knarrar för att man har haft så många trevliga stunder i den ;)

Puss på alla som kämpar därute. Det här var mitt försvar till de som påstår att jag är lat och förstör världen (pappa!). Det är också en uppmaning att tänka innan man talar. Vara ödmjuk inför olika möjligheter och tänka ur ett bredare perspektiv. Allt är inte alltid vad det synes vara.

Kapitalismens framfart i dagens samhälle

Jag tyckte denna kommentarskedja var så himla intressant att jag ville publicera den som ett blogginlägg.

Det hela började med frasen;

Shopping löser alla problem utom de ekonomiska!

Sedan följde dessa kommentarer;

Georg sa...

Jag såg filmen "The story of stuff" på you tube. Det behöver ni göra också. Den är i 7 delar och alla delarna funkar inte så man får pilla lite för att se alla avsnitt.
Alla som gillar att shoppa är grundlurade av kapitalismens strateger och viljelösa slavar under det moderna samhällets fascistiska självmord.


Ida sa...

haha, så sant så sant :P


Kaos-Lina sa...

Eller så gillar vi bara shopping som ett tidsfördriv och glädjeämne??


Georg sa...

Eftersom rovdriften på vår jord ökar för varje år så måste vi shoppa lite mer för varje år. Annars blir det tillbakagång i ekonomin och lågkonjunkur. Lågkonjunkturer är jobbiga så shoppa utav bara helvete och stöd de krafter som förstör vår jord...


Mimmi sa...

Men pappa, det är Linas filosofi.. Du har din, hon har sin och jag har min ;) Puss


Ditt barnbarn sa...

Så er filosofi är att skita på världen och kommande generationer? Och stödja ett system som gör de fattigare,ännu fattigare och göra de rika till lags. Ser ni inte att ni är viljelösa offer i det kapitalistiska systemet som förstör vår jord. Förlåt mig men jag har rätt och ni har fel och ni gör fel. Ni behövs i kampen för att rädda vår jord. Byt sida...


Mimmi sa...

Det är ett uttryck. Vad man gör och vad man säger i dagligt tal behöver inte nödvändigtvis stämma överens med varandra. Personligen tycker jag att det är trevligt att shoppa på Emmaus. En solidarisk second hand som definitivt inte stödjer den kapitalistiska framfarten. Jag sopsorterar, studerar samhällsförändrande entreprenörskap, bojkottar Coca Cola, Mc´Donalds och andra skitföretag. Jag köper ekologiskt odlat och mest på konsum. (I den mån min snäva studentbudget räcker till förstås!) Det jag önskar mig i julklapp är ett presentkort på konsum. Jag skulle definitivt inte se mig själv som ett viljelöst offer för det kapitalistiska systemet. Jag fick en gång frågan vad jag skulle göra om jag fick en massa pengar. Jag sa att jag skulle investera dom i en företagsidé jag har kring ungt entreprenörskap. Vinsten ska återinvesteras i nya projekt, och allt ska handla om samhällsförändring i praktiken. Jag lever inte i en fantasivärld.

Jag och mina bloggar!

Just nu är Mimmi i sitt esse vill jag lova. Nu händer saker. Jag har fullt upp. Lite för fullt upp, men det är då jag mår som bäst.

Så efter en svacka med förkylningar och andra tragiska saker som blåskatarr börjar jag komma tillbaka på banan.

Ett nytt löfte till mig själv om att sova på nätterna och att hålla mitt skrivbord så fint som det är i skrivande stund (egentligen borde jag fota för att påminna mig om hur det ska se ut). Och framförallt, ett nytt blogginlägg.

Kolla gärna vad jag skriver på SIP-bloggen;

http://blogg.natverketsip.se/?p=427

Det var allt för mig, och pappa (!) du behöver inte oroa dig för mig. Jag har läget under kontroll.

Linas Bevingade ord

Shopping löser alla problem utom de ekonomiska!

Tankar om en fest

Sitter i ett tomt kök på Skäraton. Inte hotellet, utan paradiset själv. Lina nynnar något någonstans i bakgrunden. Vi har skrattat hela kvällen. Kanske p.g.a för mycket kaffe. Som vanligt alltså.

Ingen dag är den andra lik när man bor i Växjö. Igår var det årets "happening". Halloween/maskerad party på Skäraton. I dag har vi städat. Helt sanslöst vilken händelserik kväll det var.

För att ta det konstiga/dramat först så hände följande;

Misshandel, mordhot och spårlöst försvinnande av ingen mindre än mig själv. Jag var såklart inte inblandad i misshandeln och mordhotet, men jag smet minsann iväg.

Men men, alla lever idag och många roliga stunder utsattes vi för. Idag kan vi skratta oss varma åt alla bilder som producerades under kvällen. Och jag återfanns på morgonen oskadd. (kika på linas bevingade ord för att höra vad hon tyckte om mitt försvinnande)

Nu ska jag försöka mig på att sova. Imorgon ska jag arbeta på mina nya mål för denna vecka. Att utnyttja min nya klockradio och kliva upp på morgonen. Komma till skolan i tid och göra det bästa av dagen.

Jam på Leos 50-årskalas

Linas Bevingade ord

Mimmi borta.. Ja igen!

"åhåå *snyft* Jag har supit bort Mimmi"

Linas Bevingade ord

Situation:
Mimmi försvann iväg till okänd destination på Skäratons husfest.

"Om jag hittar Mimmi och hon inte är död så slår jag ihjäl henne!!"

Linas Bevingade ord

Situation:
Lina kommer ut med en tändare i handen och räcker den till Anders.

"Det har brunnit i ditt kök och det var INTE mitt fel"

Leo 50 år

Det var födelsedagskalas för farbror Leo som fyllde 50!



Då spelade Jaja gitarr och den här fagra donnan sjöng med en magisk röst.




Det fanns en lampa i taket som bestod av benknotor.


Miljön var i en gammal missionskyrka som numera är en pub. Fantastisk miljö och härlig känsla.



Jaja styr med något.


Maja och Geronimo var där. Maja är söt. Vi hade ett väldans styr med att åka tåg med vovven.


Pappa var goaste gubben i världen och vi hade jättemysigt.


Fin fin fest faktiskt. Kul att ha fått vara med och uppleva.

Växjö - Västervik
Västervik - Växjö
Växjö - Västervik
och så hem igen. Däremellan blev det en sväng till Alvesta med.

Sammanlagt 16 timmar på en buss.
Intressanta människor och dessutom ny vänskap med en hel somalisk familj. Tänk vad lätt det är att få nya vänner. Det kan räcka med en enkel tablettask.

Västervik. Lägenheten är klar. Lite kvar såklart. Som med allt. Det är svårt att göra avslut på sånt som har betytt mycket.

Den här helgen spenderade jag med Cecilia. Massa minnen från sommaren bubblade upp och jisses vad man har haft kul.

Jag bestämde mig för att 2008 är "the time of my life".

Det är alltså nu det händer. Livet. Livet så som det ska vara.

När jag var liten brukade jag drömma om att jag bodde på en vindsvåning med snedtak. Jag drömde att jag lyssnade på gamla LP-skivor och drack rödvin med vänner som höll på med konst och musik.

Jag brukade låtsas att jag var en 70-tals rebell.

Jag drömde att jag hade storblommiga mönster överallt.

Nu har jag det. Jag har mitt snedtak på översta våningen. Lyssnar på mina LP-skivor. Har samlat på mig vänner av alla kategorier. Allt från datanördar till kulturpuckon. Jag älskar dom allihopa. Jag har storblommigt som går i orange, brunt och gult. Vad fint det känns.

Fan vad fint det känns. Jag blir så galet sentimental av Gary Jules. Den står på repeat nu. Lyssna på "mad World" så kanske du förstår mig.

det är mörkt
men det bränns inte

det är natt
men än vet jag att gryningen kommer

det är plågsamt
men smärtan avtar till och från

det är du
och ingen annan
det kommer jag aldrig ifrån

Jag väntar alltid

Sluka mig hel
min eviga förföljare
jag hänger mig åt dig till sist

Du ser bortom dunklet.
Eller så ser du det inte alls.
Men sluka mig nu
innan mörkret hinner före.

Det gör ont
när du rör vid min själ

även om det är med socker
så smakar det surt

även om det är med silkeshandskar
så river det

även om det är den ljuvaste stämman
som viskar i mitt öra
precis innan gryningen kommer med ljuset

så är det ett skärande skri jag hör.

Så kom du min eviga förföljare
och sluka mig.

så länge du inte rör vid min själ så får du!

tick och tack så mycket.
dansen var god.

inte för att den smakade så mycket
eller för att jag var hungrig.

Mest för att själen ruttnar
och jag dansar så länge det går.

Det finns en mörkblå skål
som kallas livet.

där har jag länge dansat.
nu är skålen upp och ner och upp igen.

det är svårt att dansa då.
men det går.

Tick och tack och lov
för att jag fick en dans.

första gången jag blev trampad på tårna.
Där lärde jag mig något.

Nu är jag hungrig igen.
men inte på dans.

mer på den mörkblåa skålen.
som kallas livet.

det är en liten del
av något som är större.

Det kan aldrig bli helt igen.
det är förstört.

skalet av klementinen
har förvandlats till något platt och hårt.

Jag försöker suga ut saften
som sugits ut för länge sedan.

trasigt. tickande fast trasigt.
tiden går, även om batteriet är slut i klockan.

Jag kommer aldrig bli hel igen.

Min själ ruttnar bort.
Den är besudlad. Smutsig.

Men börjar jag städa nu,
försvinner den helt.

Var min vän.
Det lilla jag kan erövra av ditt hjärta.

ett tomt ruttet bortglömt hjärta.
det erbjuder jag i retur.

andas

in

ut

in

ut

Alldeles för fort.
får ingen luft.

Jag glömmer bort att andas
ibland
när hjärtat följer med på glid

Jag vill måla hela världen i samma färger som din själ.

Det blev så konstigt med ditt hår.
En dag var det borta.

Ditt hår försvann.
precis som du gjorde.
Borta..

Mitt hår lossnar.
Ibland ganska mycket.
Kommer jag också att försvinna?

Men jag vill inte bli osynlig.
Inte för dig.
jag ser dig inte längre.

Vem försöker jag lura?
Det handlar väl bara om att gömma sig.
inte försvinna.

Borde jag gömma mig?
Jag fryser.
Det kanske är varmare i garderoben.

Tyckte inte du att det var varmare där?
Jag kanske hittar dig därinne trots allt.
Med ditt hår.

Stirra inte sådär på mig!
Sluka mig hel istället...

bara du blundar först

dröm du. Dröm!
det är allt du kan.

Försvinn ur min åsyn.
Jag vill inte se dig.

Svälj allt jag ger dig.
Din fege fan.

Svälj ditt svin.
Hosta sen.. hosta upp allt igen.
det är allt du kan.

fina du

Lina-observationer

Följande observerades på bussen någonstans mellan Västervik och Växjö.

STAKETERA

sammanhang;
Ett gäng hus med staket på lite mer okonventionellt sätt. Lina tittar ut genom bussfönstret och utbrister något i stil med "de här människorna verkar ju staketera hur dom vill"

Natt!

Här sitter jag. Mitt i natten.

Passionerat smattrar jag ner html-koderna som om det handlade om lyrik.
Till viss del gör det ju det.
Numera.
Mina html-koder sminkar min poesi.

Jag lyssnar på KoRn alldeles för mycket. Jag börjar bli förfärligt beroende av den utvrålande kraften. Jag kan inte arbeta utan KoRn. Låter kanske konstigt med tanke på att det inte är särskillt lugn musik.

Klockan är två och det blir ingen sömn för mig i natt. Ingen poesi heller. Den får vänta. Det enda jag har i huvudet nu är hur jag ska formulera en extremt tråkig text. Inte vackert på något sätt. Bara en rent informativ text om vad som ska göras. Delegera ut en uppgift så tydligt som möjligt. Och här sitter jag ändå. Klockan är två. Och det blir inte mer sömn av att jag sitter så här.

Koffein och nikotin och alldeles för mycket annat att tänka på just nu. KoRn, snälla ge mig styrkan att jobba som en bäver i natt. Så jag kan åka hem till min pappa och koppla av lite i helgen. Nästa vecka är lika intensiv den. Jag menar.. Vad är ett höstlov?

Min mage kurrar och ögonlocken fladdrar. Det får bli lite energipåfyllnad nu, sen tänker jag klicka ner allt som har med internet att göra för en stund och.. ja, jobba som en bäver.

Min lilla fina blogg utvecklar sig. Jag är långt ifrån nöjd. Vi hade dock föreläsning om webdesign hela förmiddagen och det var otroligt givande. Allt som sades om html bara fastnade på hjärnan. Jag känner mig som en html-wiki. Jag har svaren. Allt jag lär mig om html bara finns där. Är det inte så att ett nytt beroende börjar sin karriär i mitt sinne?

kurr kurr sa magen igen. Jisses. Bäst jag får tyst på den!

Sen, tråkigt dokument som jag tänker liva upp med knasiga färger. Blir nog bra då. Önska mig lycka till.

/Mimmi Lowejko


Ps. Nu något senare är jag nästan klar med dokumentet.. och jag var tvungen att print screena så ni får se. Det blev hundra gånger roligare att skriva med lite färg på texten.

Och så var det dags. Min blogg har numera ett eget domännamn!

www.sjungmitthjarta.se

Men men.. jag har fortfarande mycket att göra innan jag är helt nöjd. Vänta och se!

Ursäkta röran, vi bygger om!

Dags för förändring på bloggen!

Freedom is my air

I dont want to hear your tender words
I dont want to see your begging face
My freedom is my addiction
You can never take it away from me

Agree with this or stay away

My life is an ashtray
Where I can be myself
my additction is my life

Freedom is a legal drug
I use it to get high

du igen.. jag är ingenting

Jag är ingenting för dig. Du ser rakt igenom mig när du iskallt går förbi. Du hör inte när jag skrattar åt dina skämt. Även om ingen annan skrattar. Du skulle inte höra mig ens om jag stod bredvid dig och skrek att HÄR ÄR JAG!

Jag är inte luften du andas. Du tar upp en ny ciggarett och förgiftar dina lungor istället. Du blåser rökringar. I hemlighet försöker jag också. Men mina ringar blir aldrig lika fantastiska som dina. Dina är alltid perfekta.

Jag finns inte i dina tankar. Din blick är långt borta de gånger jag ser dig. Dina tankar är så mörka. De skrämmer mig. Du ser aldrig ljuset, hur mycket jag än försöker lysa för dig. Kanske behöver jag sätta mig själv i brand? Skulle du släcka den åt mig då? Jag brinner..

Jag hör inte hemma i din värld. Där finns bara ditt whiskeyglas och dina ciggaretter. Ditt mörker och dina tankar. Jag är bara en jobbig väntetid mellan ett bussbyte på din resa mot din undergång. Du stampar otåligt och vill vidare när du tvingas till mitt sällskap.

Även om jag önskar att jag kunde hjälpa dig att vända och åka tillbaka till livet, så vet jag att du inte lyssnar. Du kan inte höra mig. Du lyssnar inte. Det är så du fungerar. Du söker din egen undergång och missar att se att någon älskar dig.

Jag är ditt bussbyte. Din väntetid. Även om jag skulle få dig att vända så är jag kvar här i mitten. Varken i mörker eller ljuset. Jag är ingenting. Ingenting för dig.

Det är ju du igen

Ett ostämt piano

med ett rastlöst hjärta

och en dunkel själ.

En ängels röst

Idag spräckt av whiskey.

Ett poetiskt inslag

av mörker i din blick.

Du är ett skämt

ironins mästare

du andas sarkasm.

ändå väntar jag fortfarande

Naiv som ett barn vill jag lappa ihop din trasiga själ

kyssa dina tårfyllda svullna ögonlock

smeka din kind och säga:

Allt blir bra!

Det lilla konstiga som finns

det bevarar jag ömt.

Som ett barn som bevarar en len sten,

hittad på en öde strand, i sitt skrin.

Lika kall och hård är du.

Lika len är du.

När du smeker min kind.

Och säger:

Allt blir bra!

Blubb blubb jag är en fisk

Mickes Videoblogg!

Detta är obligatoriskt för alla som känner mig eller är nyfikna på min utbildning.

http://www.youtube.com/watch?v=WsSgJii0vpI

Glöm inte bort mig

Jag är här

se mig

Jag är här

Jag vågar inte se dig i ögonen

Jag vågar inte ge dig menande blickar

Jag är här

se mig

Jag är här

Hon du möter är inte fri

Du är inte intresserad

Vad vill du att jag ska göra

vad ska jag göra för att du ska se mig?

Jag är här

se mig

Jag är här

ezz miii

NINJA

Karna

Karna är den härligaste människan i världen som är färgstark och har en vision om en ekologisk gård där man bor ihop och frodas. Wow.. jag flyttar in på stört KARNA!!!
Karna går i min klass!

Pontus = Jesus

Det här är Jesus föresten. Han går i min klass.

Idag kom jag på en grej!

En del dagar går riktigt långsamt,
men ändå hinner man inte med nåt.

Ibland vill man göra så mycket, att
tiden bara flyger iväg för en.

Den absolut bästa dagen är när man
kan sitta och njuta sista timmen av
att man har hunnit med allt.

Jag tror att om man vill minska ner
på stressen i vardagen, måste man
inse att det alltid finns något man
måste göra. Man hinner inte med allt.
För där finns alltid nåt mer.

Man måste kunna unna sig att slå sig
ned och beundra det man faktiskt har
åstadkommit. Äta en smarrig banan.
Kanske kika ut genom fönstret, eller
varför inte sträcka på benen en sväng?

På min innelista idag

1. Post it lappar
2. Rimliga "att-göra-listor"
3. Hörlurar

På min utelista idag

1. Windows vista
2. CSN
3. Tandvärk

Ikväll ska jag
* isolera mig från socialt liv.
* Jag ska ha tvättstugan och tvätta det nödvändigaste.
* Städa min lägenhet så att den är till belåtenhet för mig.
* Organisera i mitt skåp (garderoben tar jag imorgon)
* läsa mer i min fantastiska bok
* äta nåt smarrigt och göra lunchlåda (kyckling kanske?)

yes... det var det..

bubblan vi har hamnat i

Som bubbelplast
i en bubbla
utan att veta nåt om världen utanför

Vi sitter och tittar ut
allt vi ser är en suddig bild
Vi har det varmt och skönt här

i vår bubbla

Snart kommer en busig person
och klämmer på bubblan
tills den spricker
med ett poff

Då blir vi fria
ser världen som den ser ut nu
egentligen.
Livet därutanför är väl lite mer ärligt
men säkert ganska varmt och skönt med.

Nu sitter vi i vår bubbla
ganska nöjda som det är
väntandes på att den diffusa bilden utanför
ska komma och krossa vår bubbla

Passion

Jag låter dina ord smeka min själ
och din tunga min kropp.

Tiden är en evighet
när du inte är här.

Tillsammans får vi den att stanna.

Med dig i mitt hjärta
plågas min själ av passion.

Jag ler av smärtan. Och plågas av längtan.

Alla känslor jag känner.
Alla samtidigt. De slår volter i min kropp.

Men tryggheten etsas fast.
Rädslan rinner av.

Mer sårbar än så här kan du aldrig få mig.

Med den oändliga passion jag har förunnats
är jag nöjd.

Det är trygghet. Att få känna det.

Du finns ständigt med på ett hörn
av mitt naiva unga hjärta.

Vi njuter när vi tillåter oss det.

Jag ser åt ett annat håll när du inte visar mig vägen.
Jag hittar min egen stig.

Men återvänder alltid till dig, när du lockar.

Jag vill se dig le.
Jag vill känna din rastlösa själ i min närhet.
Ditt mörker kommer aldrig åt mig.

men din mystik.

Till de ljuva söta tonerna av Rage Against The Machine ylar jag så högt att grannarna snart kommer och spöar upp mig.

Nu är det dags att göra riktigt fint i mitt hem.
Jag har ju till och med en namnskylt på dörren nu ju

dagens impuls

Impulslugg

saxen bara var ju där

säg att du vill

Älskling, säg att du vill följa med mig

Du är en av alla oss

Det är vi som är gårdagens barn
Som aldrig slutar vara barn

som vill göra något nytt

Kom följ med, följ med

på mitt äventyr

På min resa genom livet


Säg mig älskling
att du är en av oss


Ge inte upp hoppet

Det är viktigt

Ta livet för vad det är

lev ut detaljerna som gör dagen vacker

Se det fina i olika situationer.


Kom igen älskling, jag vill ha dig med på mitt tåg.
Det har många hållplatser, du får hoppa av om du ångrar dig.



Men hoppar du av kommer du aldrig på igen..



Livet är ingen dans på rosor
Klart jag inte lever i en drömvärld

Alla mynt har sin baksida
Men vad vore livet om det var helt utan drömmar

Nu sitter jag här och ler för mig själv

Jag tänker ju på dig

Händer det att du tänker på mig ibland?
Och kanske ler en smula...

Så häng med nu älskling

Följ med på mitt tåg

Jag tar inte samma väg som alla andra

inte ens samma väg jag själv åkt förut

Vi ger oss ut på ett nytt äventyr

en ny resa

du och du och du

Det är vackert på ett sätt jag inte förstår
att det regnar ser jag inte
det enda jag ser är det förskönade i lögnen

Jag ler och är glad
just nu och just här.
Jag hoppas du förstår att det är du som ger mig detta.

Jag går runt och drömmer som en barnunge.
Inte kan jag förmå mig att sluta.
Jag vet nånstans innerst inne att även den förskönade
sanningen har sin baksmälla.

det var länge sen nu

Klockan står stilla
mörker är ljus
ljus är mörker

en diffus bild av omvärlden
Tickandet av sekundvisaren
som inte rör sig

Nånting i ögonvrån
det är oviktigt
nu ser jag bara dig

drömmar och fantasier
huvudvärk av vardagligt slarv
dammråttorna samlas

Imorgon är en annan dag
kanske en mörk dag
kanske en ljus

Inget kan hindra
nu är nu
imorgon är sen

Den stolta kvinnans tysta uppror

En stolt kvinnas tysta uppror

är när meningskiljaktigheten inte hörs

När mannens kalsonger inte tvättas,
När kvinnans tid på annat förgörs.

Att pengarna föredelas ojämnt
märks på lönen.
När den stolta kvinnans kompetens
segregeras på grund av könen.

Medans mannen får mer,
står kvinnan bredvid och ler.

För nu ska upproret slå kall
företagets personal får bortfall

Den stolta kvinnans tysta uppror
att bli sin egen är svaret.

Mannen slänger soporna
och den stolta kvinnan ler
För hon tjänar plötsligt mer.

Du igen.. jag kan inte riktigt släppa dig när du beöker mina tankar hela tiden

Jag spelar på bordskanten
som om det vore pianotangenter

i mitt huvud hör jag de vackra tonerna
de påminner om dig

Utanför faller mörkret sakta
ganska sent nu
snart är det vår

En ny tid nalkas
Jag kan nästan känna din andedräkt
Jag kan nästan höra din röst

Jag spelar på bordskanten
som om det vore pianotangenter

Bredvid mig sitter du.
Jag kan inte spela piano, jag ser inte dig.

jag är naken och sårbar

Det som tänder ljuset är inte tändstickan
det är glöden som hettar i din blick

Lågan flammar upp när du öppnar fönstret
siluetten av din kropp dansar i ljusskenet

Du är här nu och du ser på mig med nya ögon.
Jag känner precis vad det är du vill med din blick.

Värmen av glöden, ljuset gör mig het, varm
i rummet finns skuggorna av dig och mig.

Skuggorna dansar med varandra
Slingrar sig i galna former överallt på väggarna

Med din blick klär du av mig naken
och här står jag nu inför dig, så sårbar

Under skuggorna, och ljusets sken
är jag din i natt..

jag önskar att denna natt är evig

framtiden?

Helvetes jävlar vad det kan kännas fint ibland.
Det finns hopp om livet trots allt ;)

Dagens läxa!

Låt aldrig dina vänner hjälpa dig att packa inför flytt när dom tar med sig en flaska Jack Daniels.

Varför?

Jo för att mitt finporslin nu är inoljat i smör, sylt och det luktar vitlök och curry om hela kartongen.
Personen i fråga tänkte inte på att visa saker bör man packa för sig och att kylvaror kan vara bra att packa sist, kanske till och med precis innan man åker.

Men men, jag älskar mina kära vänner ändå. Och visst fick jag en massa hjälp.

En vän i alla lägen,
är nu allt annat än sober.
Kanske inte helt benägen,
att städa ur garderober.

ensam kvar

svaga muskler
svaga för dig
ett hjärta slår intill mitt

jag står mitt i ljuset
det är du som är elden
som värmer, hettar och lyser upp

som en gryning
som avslöjar solens första strålar
precis så känner jag mig nu

jag är ensam kvar
ett ensamt hjärta slår
gryningen är här nu

du har gått

doft

En doft dröjer sig kvar
musik som blev en plötslig favorit
väntandes på gryningen
är jag klarvaken

havet är stilla i natt
nyss var det orkan
kvar är en svag doft
som dröjer sig kvar

en gång till
en endaste gång
jag fick smaka på frukten
jag fick känna doften.

Runt omkring är det kaos
i min sfär
är allt ljummet
mjukt
lätt

En kyss från mjuka läppar
ett leende
en doft som dröjer sig kvar
ett kaos vackrare än något annat paradis

din doft
min frukt
allt kaos
runt omkring
osynligt för mina ögon precis just nu

Flytta flytta flytta flytta flytta flytta....
På måndag på måndag på måndag på måndag
jaaaaaaaa jaaaaaaaaaa jaaaaaaaaaaaaaaa
längtar längtar längtar längtar längtar

gaaaaah

lite läskigt men bra

Det är lite otäckt
att äntligen släppa efter
att ge mig hän
låta ödet föra mig framåt.

Här är jag nu.
Nyfunna vänner
bekantskap på ett nytt sätt.
Jag faschineras av
hur lätt det är att få vänner för livet.

Lite läskigt är det att släppa all kontroll
men det är nog nyttigt.

Gårdagens fest var succé

Tracy Chapman - Matters of the heart

I lose my head
From time to time
I make a fool of myself
In matters of the heart
We should have been holding each other
Instead we talked
I make a fool of myself
In matters of the heart

But I asked before
Your reply was kind and polite
One wants more
When ones denied
I make a fool of myself
In matters of the heart

I wont call it love
But it feels good to have passion in my life
If theres a battle
I hope my head always defers to my heart
In matters of the heart

I guess Im crazy to think
I can give you what you dont want
I make a fool of myself
In matters of the heart

I wish that I had the power
To make these feelings stop
I lose all self control
In matters of the heart

I cant believe
Its so hard to find someone
To give affection to
And from whom you can receive
I guess its just the draw of the cards
In matters of the heart

You caught me off guard
Somehow you reached me
Where I thought I had nothing left inside
Ive learned my lesson Ive been edified
In matters of the heart

Ive spent my nights
Where the sleeping dogs lie
Not by your side
It feels so lonely
Once again Ive left to much to chance
In matters of the heart

Here I sit
Im feeling sorry for myself
Its quite a sight
But I have you to thank
For reminding me
Were all alone in this world
And in matters of the heart

Im already missing you
Although we wont say good byes
Until tomorrow afternoon
Maybe when and if I see you again
Well see eye to eye
In matters of the heart

I have no harsh words for you
I have no tears to cry
If the moon were full
Id be howling inside
It only hurts
In matters of the heart

If today were my birthday
Id be reborn
As brontes bird a bird that could fly
And all accounts would be settled
In matters of the heart

Matters of the heart

Lars Winnerbäck - Pacemaker

Jag tror att jag är mera kär i kärleken
i sig än i dig, förlåt
men det sitter mest i skallen

jag tänker, grubblar, velar
mer än känner, längtar, trånar och går åt 
är jag hjärtlös och förfallen

vi petar sönder allt och tappar
allt vi nånsin kunnat nå
tills bara skulden gör oss två
det är bara tur att hjärtat  klappar, ändå

a dagen går det mulnar strax
jag tror det är dax att gå på fest
vi måste göra nåt åt ledarn

vad var det som gick snett
vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest
har vi mött varandra redan

vi lever sönder samma dagar
vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
och alla ögonblick vi jagar
för att vara nånting mer än bra att ha

och stjärnor glittrar vackert
och vimlar av passioner kan det tyckas
men inga stjärnor inga himlar
över dom som inte lyckas

jag tror att du har fastnat
mer för tvåsamhet som grej
än för mig trots allt

det är så skönt när allt fungerar
det skulle varit vackert, starkt och varmt
men det känns fult och kalt och kallt
det är så trist när allt stangnerar

och ingen vill förlora
bara den som fick ett tack
bara den som inte stack
när tankar blev förstora och sprack

det var jag med allt mitt snack
om större ensamhet och plats att tänka på
det var du och dina vänner

jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig
än i dig hurså?
det blir fel hur än man känner

det är så konstigt att försvinna
det känns så dumt att stanna kvar
och så befängt att leta svar
finns ingen eld som orkar brinna
inga röda mattor och ingen stolt fanfar

men stjärnor glittra vackert
och vimlar av passioner kan det tyckas
men inga stjärnor inga himlar
över dom som inte lyckas

som en skymt i varandras blickar
innan allting faller loss
a som ett konstgjort litet bloss
som en  "pacemaker" som tickar
för oss

Idag

Idag mår jag bra!
Ikväll kommer vännerna.
Lägenheten är renare än någonsin.
Tvätten är tvättad.
Jag är nyduschad, ren och fräsch.
Naglarna är målade.
Ett spännande äventyr ligger framför mig.
Alla problem känns små idag.

Musiken är vacker som strömmar ur högtalarna.
Jag är nöjd faktiskt.

Lite återstår idag att göra,
men dagen kommer vara bra.
Jag känner det på mig.

gubben som talar om rätt och fel

I min mage bor en gubbe.
Han talar om för mig när något är bra
eller dåligt.

När något jag länge kämpat för
såg ut att gå upp i rök
då sa han, "Ta det lugnt"

När allt kändes hopplöst
Och jag borde gett upp
då sa han, "Vänta och se"

Så nu av en slump
fick jag svaret på min fråga.
Min gubbe i magen har rätt.

Nu såhär i efterhand
känns det till och med
lite fånigt.

Nu ler jag åter
Och gubben kommer ha
all min respekt i fortsättningen.

Festivalskämtet nummer 1

Vet ni varför det är så lerigt i träsket (ena campingen på Hultsfredsfestivalen)???

Jo, det är för att så många veganer och vegetarianer campar där...


haha, jag vet att det är dåligt, men alla som någonsin campat där förstår!

Undersökningen är avslutad

Jag gjorde en undersökning för att se vilka som skulle på festival i år.
Så här blev resultatet ;)

Hultsfredsfestivalen fick 7 röster.
Träffades vi där månne? Jag röjde till "Rage against the machine" och delade ut kondomer.

Peace and Love var det enbart 1 röst på. Jag hoppas du kände lite fred och kärlek du som var där.

Det var 1 stackars person som är lättare alkoholiserad efter att ha varit på fasligt många festivaler den här sommaren. (Den alkoholfria ölen är god, och det alkoholfria vinet är billigt. Dags att nyktra till lite nu kanske)

Det var hela 4 personer som skulle på ett par stycken festivaler i år. hmm.. undrar vilka. Det har ju varit alternativIS i Västervik. Och Visfestivalen. Det är ju faktiskt ett par.

Det var 1 som skulle spela på festival. Jag tror jag vet vem ;) (och jag måste poängtera att Push the Daisy är bra, www.myspace.com/thadaisysband)

1 stackars torr jäkel tycker att festival är bajs. hmm.. tjaa mycket bajamajjor är det. Eller som vi säger i Norge PISSEBUREN.

Och slutligen så var det 1 person som ville på festival men inte kunde. Jobba bör man.. annars dör man.. eller så kan man åtminstone spara pengarna till nästa års biljett.


Hey, glöm inte att rösta i nästa omröstning.

the bitch is back

I´m not blue, I´m okey
I dont know what more to say

I feel good, I feel fine
I just drain myself in wine

So dont you bother mess with me.
I dont think you can handle the
bitch I am, that strenght I got.
The attitude, cause I´m so hot.

So dont you bother care for me
stand in line babe cant you see
There´s many men in front of you
youre the one that should be blue.

Mayby baby, you still have a chance
I might even let you have a dance
I am happy when youre on your knee
So are you ready to handle me?

Shake it baby

FAn

För övrigt har jag glömt bort min lillasysters födelsedag.. IGEN

Nu har jag haft huvudet i sanden på tok för länge
Jag har gömt mig från verkligheten och det är dags att röja upp i min garderob

Det är jobbigt att veta att det finns en massa saker att ta tag i,
men det är värre när man väntat med att ta tag i problemet och sen väl gör det.

Då har det lilla jobbiga problemet förvandlats till en hel katastrof.

Så nu pågår ett världskrig i mitt inre och jag ställs inför problem som inte har en lösning.
Eller en väldigt diffus lösning nånstans långt bort i fjärran.

Det allra enklaste är att sticka huvudet i sanden igen och sakta dö inombords.
Det allra jobbigaste är att ta tag i bekymret.

Inget mellanting finns att tillgå.

Antingen plåga mig själv mera med att lyckligt ovetandes gå runt och låtsas som ingenting, med en aningens magvärk och sömnlöshet om nätterna.

Eller så kan jag ta tag i problemet, medan den diffusa lösningen fortfarande finns.

Allt är så bräckligt, och den tredje och slutliga lösningen på alla problemen tänker jag inte ens nämna. Den kommer jag aldrig någonsin välja. Inte ens överväga.

Så, Mimmi. Bit i det sura äpplet. Ta konsekvensen för ditt handlande, må skit en stund.. Det blir trots allt bättre än bäst när jag väl tagit mig igenom skiten.

Just nu vill jag allra helst sätta mig ner och gråta. Eller supa skallen av mig.

Istället tänker jag sätta fart. Städa och göra fint. Börja packa. Ta en dusch. Klä mig fint.
Det får mig nog att må lite bättre. För tillfället i vart fall.

En gammal dikt jag kom att tänka på som jag skrev för ett halvår sedan passar in rätt bra just nu. Så jag slänger med den här och nu.

Trevande söker jag efter något att hålla i.
Mörkret gör det svårt för mig att ta mig fram.
Jag ramlar handlöst och landar på något mjukt.
Gamla minnen från förr. Dom blir mjukare med åren.
Jag reser mig upp och söker mig envist framåt.
Hjärtat bultar så hårt att det gör ont.
Jag stöter till saker, går emot och river upp gamla sår.
Jag längtar efter att få ge upp.
Där någonstans är lysknappen, men den är svår att nå.
Det gamla står i vägen.
En plötslig energi tvingar mig att fortsätta.
En förförisk melodi.
Jag tar tag i det gamla, flyttar det, lägger det bakom mig.
Och lampan är tänd.
Klart fönstrena behöver putsas, men annars är allt glasklart.

Till minne av de bortglömda och undangömda!

Bilden är tagen av Erik Carling.

På den gamla kyrkogården utanför psyksjukhuset finns det runt 400 gravar.

Jag var ute och promenerade tillsammans med min gode vän Erik Carling, när vi bestämde oss för att vandra förbi det gamla mentalsjukhuset. Det är inte bara en vacker plats, utan också ett av Västerviks turistmål. Eftersom jag snart ska flytta härifrån tyckte jag att det var dags att för första gången göra ett besök där.

Det var en rejäl promenad hemmifrån mig, men verkligen värt det. Vi gick längs med vattnet och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi njöt av den vackra solnedgången och sommaren.

När vi närmade oss den gamla kyrkogården var jag nyfiken. Jag hade ju självklart hört talas om den innan, men aldrig sett den med egna ögon. En förvuxen äng uppenbarade sig framför oss och vi började genast undersöka.

Det jag möttes av var en tragik utan dess like. Det var gravar lite här och var. Vissa gravstenar såg handgjorda ut och hela kyrkogården var helt förfallen. Tydligen är det oklart för vad som ska hända med kyrkogården och vem som ska ta ansvar för den.


En artikel om kyrkogården
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=2330947

En insändare om kyrkogården
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=2331865

Vi såg oss omkring och fick sällskap av ett halvskyggt rådjur. Det var då jag hittade graven med den hemska dikten (se bilden ovan). Jag kunde inte förstå hur man kan skriva så på en grav.

"Visst är döden grym, visst är graven kall, men för den som blott lida skall är döden skönare än livet"

Vi lämnade kyrkogården och den tunga stämningen som rådde där för att gå vidare. Mentalsjukhuset tronade upp sig i all sin prakt och den vackra miljön vittnade inte för ett ögonblick om de plågsamma metoder som utövades för att göra patienter "friska", eller kanske rent inofficiellt skynda på deras död.

Igårkväll när jag återigen diskuterade kyrkogården med min vän Erik så hade han gjort lite efterforskningar.

Graven tillhör en ung tjej vid namn Elin som hade tagit livet av sig. Hon var schitzofren och antagligen inlagd på sjukhuset. Hon fick inte bara en grav, utan två stycken.

Ännu mer konstigt och vridet, och man kan ju undra hur friska dom som jobbade på sjukhuset var när dom tillät det. Elin var kanske schitzofren, men hon förtjänar lite värdighet. Den dikten och historien om de två gravarna ger mig kalla kårar längs med hela ryggraden och tankarna vandrar genast till alla andra som låg utplacerade. Huller om buller över hela slänten. 400 döda.

Vad dog dom av? Vad var deras sjukdomar? Blev deras sjukdom förvärrat av behandlingarna? Hur många tog sig egentligen levande och friska därifrån?

Och framförallt, varför bryr sig ingen om detta?

Det finns en kyrkogård och en historia att berätta, men det enda det talas om är att göra området till "holiday club".

Jag sörjer en stund i min ensamhet vid min dataskärm. Jag sänder en tanke till alla dom som ligger begravda i de övervuxna markerna kring sjukhuset. Och deras familjer.

Det jag sörjer mest är det bristande intresset av att berätta historian vidare. Vem är Elin?

Det sista jag tänker göra innan jag lämnar stan är att promenera ut till kyrkogården och lägga en blomma på hennes grav. Hon får mig att minnas en annan god vän, som lustigt nog bar samma namn. Elin. Hon tog livet av sig tidigare i år.

Så därför vill jag att mina ord och tankar ska föras vidare "till minne av de bortglömda och undangömda"

ALBATROSS

Nu ska jag berätta en liten anekdot.

I onsdags satte jag mig galet och spontant i en bil med främmande människor. Åkte hela vägen upp till Norge för att gå på Bluesfestival.

Jag och min kära vän Henri.

Vi lyckades köpa biljetter till "the Mick Fleetwoods bluesband" och på lördagen bar det iväg.
Vi var spända och förväntansfulla. Vi gick dit alldeles för tidigt i ösregn.

Som tur var hade vi paraply med oss. När vi stod där och trängdes under det grönvita konsumparaplyet insåg vi att vi inte var ensamma därunder.

Två kvinnor i 30-35 års åldern hade krupit under, och smög strax bakom oss. Deras uppsyn var som två dyblöta och busiga hundvalpar.

Vi fick oss alla fyra ett gott skratt, och började därefter snacka lite med dom. Det var ju såklart ok att dom sökte skydd för regnet under vårat paraply.

Vi pratade om kvällen, och jag nämnde att jag var så ledsen över att dom inte skulle spela min favoritlåt "Albatross". Det hade glatt mig så mycket, och var i princip det enda jag snackade om innan jag fick reda på att de inte tänkt köra den.

Då visar det sig att den ena kvinnans karl jobbar som ljudtekniker under konserten. Hon mumlade något om att hon skulle se vad hon kunde göra. Jag trodde hon hade fått storhetsvansinne, och fick hastigt leta rätt på biljetterna, för nu var det dags att gå in.

Kvällen gick och förbandet var fantastiskt. Gamla "Muddy Waters", eller en del av dom i vart fal. Kan ni tänka er det? Underbart att 21 år gammal få en chans att insupa lite äkta blueskultur. Live dessutom. Pinetop Perkins är 95 år vid det här laget, och spelar som en gud.

Jag skulle bara vandra iväg till "Pisseburen" (bajamaja på norske) när jag stöter på samma kvinna igen. Hon haffar tag i mig, ler stort och säger att hon "snacket med dom". Albatross blir deras andra extranummer.

Jag trodde hon skämtade med mig. Jag trodde verkligen hon skämtade med mig.

Min oro över att publiken skulle vara svag och att inga extranummer skulle bli av alls kom sen. Jag gick raka vägen fram och armbågade mig till scenen. Jag skulle minsann stå längst fram.
Och jag lovar att jag fick slåss hårt för min plats. Griniga kärringar, knuttar som hällde öl över mig och en gammal hög hippiekärring som nöp mig i rumpan slog till mig med sin keps och bumpade rumpa mot mig. Inget ont om gamla hippies, men låt min rumpa vara ifred åtminstone. Överallt dessa fulla vuxna. Jag och Henri sänkte garanterat medelåldern rejält.

Och så var det dags. Det var redan hett och svettigt. Jag släpade runt på en handväska som gjorde att ryggen kändes som att den skulle gå av.
Men när Mick Fleetwood äntrade scenen så försvann all all all irritation. Ett par galna ögon och en vit hårsvans.. Jag måste visa er en bild.
















Hela publiken vrålade och jag kände genast att det absolut inte under några omständigheter skulle bli en dålig konsert.

En gubbsnygg gitarrist/sångare (Rick Vito från originaluppsättningen 1987-1991) med många pluspoäng när han vickade på sina höfter, en lite yngre och charmant keybordist och en basist som knappt syntes på scenen.























I fokus stod Mick Fleetwood och Rick Vito. Deras samspel och lekfullhet på scenen var underbar att se. När Rick sjöng om en kvinna som var het, ändrade han om orden och sjöng om Mick i stället. And so on. Mick i sin tur gjorde en enorm prestation på trummor. Jag hade inte en susning på att trummorna kunde stå så mycket i fokus under en konsert som de gjorde här.

Enastående.

Till en början kände jag mig lite förvirrad över hur medryckt jag blev av musiken och energin. Men jag insåg att jag var en del av energin. Det var publiken som gjorde att artisterna nästa tårögt ansträngde sig till det yttersta för att ge oss våran upplevelse.

Sen var jag fast. Jag släppte loss alla tankar, all energi och bara följde med.

"Här och NU"

Plötsligt när jag stod där och imponerades av ett gitarrsolo som Vito drog av fick jag ögonkontakt med Mick Fleetwood. Han log stort åt mig och blinkade lekfullt med ena ögat. Jag log lika stort tillbaka till honom och visade med hela min själ hur mycket jag uppskattade att vara här och lyssna nu. Vi höll ögonkontakten en bra stund tills det var dags för Mick att lägga ett litet trumsolo. Det var till MIG! Jag kände att det var till mig.

Efter låten lämnade Mick trummorna och berättade i micken hur mycket det gladde honom att deras musik uppskattades. Av gamla som unga. Han sa det och sneglade mot mig. Min lycka var total. Jag kände mig yngst i världen där jag stod och mådde bättre än bäst.

Det kan man kalla hög på livet. Tidigare kvällar var jag onykter och festade loss med lille Henri, men denna kväll var jag helt nykter. Helt nykter men ändå så hög av musiken, hög på livet, hög på energin omkring mig, kärleken, bluesen. Jag lever för stunden.

Konserten fortgick med den ena fantastiska låten efter den andra. Och låtar som "Oh well", "Black magic woman" och andra gamla klassiker avlöste nya.

http://www.youtube.com/watch?v=IJ7l1Oxm40k

http://www.youtube.com/watch?v=I23kiv4f0_s&feature=related
(om ni kollar noggrant så ser ni snubben med vit kavaj.. han använde samma gitarr under denna konsert som 1987. f.ö samma år som jag föddes)

Plötsligt försvann alla av från scenen, ljuset dämpades och Mick körde loss ett enormt trumsolo. Utan dess like.

Den mannen tar mitt musikintresse till en ny nivå.

När trumsolot börjar avta inser jag att de andra bandmedlemmarna står vid sidan av scenen och faschineras av Micks prestationer. Mick får med publiken att sjunga "yeah" "oh oh oh" o.s.v. Och nu är det oss han leker med.

"where are you Rick, I cant hear you" skriker han plötsligt.
Rick svarar med gitarren och snart är musiken igång igen.

När det blev tyst igen gick ett sus genom byggnaden.
Mick slog ett slag på gitarren och redan där visste jag att det var dags för Albatross.
Äntligen.

Kika på det halvtaskiga videoklippet så får ni en smak av hur det var att vara där.

Välkomna in!





Min glädje och eufori efter den natten är obeskrivlig och jag kommer antagligen aldrig att kunna glömma Mick Fleetwoods galna ögon och fantastiska trummor.

Vänskap är..
När man njuter av stillheten på en öde strand
När man traskar hemåt i solnedgången

Rädd för dig, och vad du gör med mig

Ännu en gång trodde jag mig höra tonerna från pianot.
Mina fingrar spelade på bordskanten.
Något vaknade till liv i mig igen.

Jag satt där som ett fån.
Försökte höra tonerna som dog bort.
Allt var en lögn.

Jag ger dig en chans,
men jag står inte ut med att bli förnedrad
och accepterar inte att det händer gång på gång.

Ändå veknar jag varje gång jag hör ditt skratt.
Ditt leende lyser igenom alla mina principer.
Du bollar med mig som en katt gör med leksaken.

Du tror du kan göra som du känner för.
Du vet ju att du får.
Jag finns där i slutändan.. Väntandes på dig ändå.

Nu sitter jag här som ett fån.
Du har förnedrat mig igen.
Lurat mig på den stolthet jag hade kvar.

Bitter i min ensamhet
kan jag inte ens förmå mig att fälla en tår.
Du är inte värd det.

Ändå gråter jag inombords.
Känner hjärtat slitas ut som en gammal motor.
Jag skriker och vrålar, utan att ett ljud lämnar min mun.

Citat

"Månen den bländar och den slutar nog aldrig få en att tro. Men den får en att undra vilket dygn vi är på"

(Olle)

Jag ville uttrycka mig plumpt
Jag ville uttrycka mig burdust
och allt jag sa var otroligt dumt

ändå lös solen genom dina ögon.. så ljust!



Kanske var det för att du är du
Kanske insåg du att jag hade rätt
Det är väl dags för förändring precis just nu

Jag vet.. det är inte så lätt



Jag finns här för dig när du behöver mig
Jag skäller på dig och är dum
Men ändå oroar ingenting dig

Jag kanske borde hålla mun



Det verkar som att du har koll på läget
Felet sitter väl egentligen hos mig
Eller kämpar du emot mig så enträget

att du inte kan erkänna problemet hos dig?

Citat

"Man kan ju inte vara 12 år jämt, men man kan ju i alla fall försöka"

Dagens bild!

Tonerna från ljuv musik

Till tonerna från ljuv musik
blir rösterna omkring mig svagare
Solen skiner in genom fönstret
trots att det regnar

Fönstret är stängt idag
skuggan av vännerna som var här igår
sitter som fast i väggarna
känslan av gemenskap dröjer sig kvar

Jag är trött och matt
men mest för att jag för en gångs skull sovit
Jag är utvilad och seg i musklerna.
Det är en skön och slapp dag.

Tonerna från ljuv musik
får mig att vakna till lite.
Jag känner mig älskad av nära och kära.
Jag älskar tillbaka.

Starkast i världen

Klart jag är en äventyrare
Jag är ju sån
som bestiger berg
och hoppar bungyjump.

Fan, jag är ju höjdrädd...

Klart jag står pall
när någon muckar med mig
så försvarar jag mig
tills jag stupar.

Men, jag är ju konflikträdd...

Höjdrädd, konflikträdd, rädd, rädd och återigen rädd.

Jag är ju egentligen inte rädd för nåt.
Jag är starkast i världen.

Jag har en mjuk sida man kan luta sig mot.
Jag har en hård sida jag försvarar mig med.
Men framförallt kan jag öppna upp mitt hjärta
och erkänna att även om jag inte är rädd,
så behöver jag en hjälpande hand ibland.

Vill du räcka mig en?
Jag ska nämligen ut och klättra i berg!

linalåten

G D Em C
Så låt oss jagas utav skuggorna,
Vi kan ha picnic på en trottoar någonstans

G A7 D
Där solen alltid skiner över oss

G D Em C
Vi har hittat varandra med hjälp av en cheesecake
nu beklagar vi oss över alla puckon ihop

G A7 D
Men vi menar aldrig något ont med det

C Em G D x2
Nyfunna vänner, tillsammans skapar vi kaos
Det är sånt som händer, när fria själar möts

C Em G D Em
Hand i hand möter vi alla problem

Vilsen i Världen

Nu är jag liten igen.
Som ett barn.
Jag är mörkrädd, höjdrädd, rädd för spindlar, törs inte åka hiss, vågar inte gå hem när det är mörkt, är rädd för att slå mig om jag cyklar för snabbt, vill inte bli osams med min bästis, vill att mamma ska finnas till hands, vill leka vuxen utan att behöva vara det, vill bara göra en massa bus, vill ha sviktande knän när en kille ler åt mig, vill spela kula på skolgården, vill träna på "den blomstertid" inför skolavslutningen, vill bara vara.. UNG. Liten.. Ett barn igen.

Men jag börjar inse att jag inte är ett barn. Snarare en tragisk vuxen. Sådär på gränsen till att vara ung och vuxen. Vill inte ta ansvar, men är fortfarande nöjd över att få handla på systemet.

Jag vill göra en massa bus. Skratta och ha roligt. Inte på vuxenvis, och inte på barnsligt vis heller.

Vad är jag om jag varken vill vara vuxen, eller ett barn.

Min identitet är borta med föresten.
Jag behöver någon som kan intyga att jag är jag för att få ett nytt ID.
Innan jag skaffat det har jag ingen identitet. Det känns liksom tomt på något vis. När det inte räcker till att jag själv kan intyga att jag är jag.

Jag frågade polisen vad jag skulle ha gjort om jag inte hade någon familj/vänner/närstående som hade kunnat intyga åt mig. Då svarade hon mig kort att jag inte skulle kunna få ut något nytt pass i vart fall.

Sorgligt.

Så jag dedikerar en tanke till alla er som hastigt blivit erbjudna att åka till Frankrike, men inte får något nytt pass för att ni är ensammast i världen. Själv utnyttjar jag alla mina vänner så fort jag får chansen. (tack Jocke för att du ställer upp och intygar att jag är jag på måndag <3 Jag får min identitet tillbaka.)

Så, så var man ett barn igen. Nu ska jag sova. Dra täcket över huvudet och hoppas på att tandläkaren fortfarande är gratis. Eller låtsas att jag får ett klistermärke när jag ringer 112 imorn och frågar efter jourhavande tandläkare. Jävla skit att jag inte har några värktabletter.

Eller vafaan.. Jag slår upp ett bad, rakar benen, smörjer in dom med brun utan sol, tvättar håret och SEN går jag och lägger mig. Jaa.. Är jag vuxen eller ett barn egentligen?

Det här med att växa upp alltså...

Utan ansvar!

Jag har slutat ta ansvar.
Jag är okej, oroa dig inte.
Jag dricker lite för mycket.
Det är lugnt, det är sommar.
Jag har slutat bry mig.
Jag bryr mig om dig, men jag menar det andra.
Jag kanske är lite tröttare än vanligt.
Sova är inget för mig.

Det finns så många måsten.
Jag känner mig som ett barn.
Jag tror visst att nån annan gör det åt mig.
Äsch, jag fixar det sen.
Jag undrar om jag verkligen ser allt omkring mig.
Det är lite dimmigt ibland.

Nu är det kanske dags att reda ut allt.
Eller så gör jag det sen.
Eller så växer jag upp och blir gammal.
Eller så håller jag mig ung och utan ansvar,
så länge jag kan.

Men du...

Oroa dig inte för mig. En dag växer jag också upp.

Orka!

Torra tårar över spild mjölk.
Rostiga toner från ett ostämt piano.
Gammal mat som ligger och ruttnar i solen.
Frystorkat kaffe, som än en gång blivit varmt.
Tunga andetag, utan syre.
Hetta utan värme.

Ett tyst piano

Pianot är tyst idag.

Inga ljuva toner strömmar.

Det är ostämt.

Det är ingen fager ängel som spelar.

Idag skiner solen,

men det är inget som jag ser.

Jag svettas mest.

Och har nog fått solsting.