Jag trivs inte riktigt med den lila färgen.. och är inte valet nästa år?
När fenomen som mc´donalds gör sig påminnt så undrar jag om fildelningen är något att lägga min energi på?
Jo vars, klart det är. Det är ett krig i det tysta som förs, och jag hör till revoltörerna. Jag längtar efter den dagen någon ifrågasätter mitt fildelande.
Varsågoda mina vänner. Jag delar med mig av mina ord lika gärna som musik, film och annat som går att hitta på webben.
Internet är en anarki. Det ska fortsätta vara så.
Mc´donalds kommer jag inte sluta hata. Men jag tänker fortsätta vara lila ändå.
26 november 2008
Jag står i centrum och världen snurrar omkring mig.
Jag svänger runt varv efter varv och människorna omkring mig är som i en dimma.
Det känns som kväll, det är bara eftermiddag.
Det är vinter.
Mörker, stjärnor och en vit puffande andedräkt omkring mig som en dimma.
Det är så kallt, men jag snurrar och håller värmen.
Du vackra hand som ligger på min axel. Du späda ansikte som ler mot mig. Jag mår bra nu. Kanske bara just nu. Men nuet är det viktigaste.
Jag känner mig så liten när jag ser upp mot stjärnorna. Livet, naturen och jorden är så stort. Jag är så liten. Jag är som en del av det enorma pussel. Skulle jag försvinna så skulle ett litet litet hål bildas i pusslet. Det finns ju annat som är så mkt större.
Jag kan nog göra skillnad. Om jag slutar snurra. Jag behöver få klarhet i min omgivning. Inte snurra runt i mitten som en orkan. Jag hinner inte med i mitt egna tempo. Allt blir så suddigt.
Det pirrar i min mage just nu. Den vackra handen kittlar mig lite. Jag skrattar gott. Det har jag förtjänat.
Jag svänger runt varv efter varv och människorna omkring mig är som i en dimma.
Det känns som kväll, det är bara eftermiddag.
Det är vinter.
Mörker, stjärnor och en vit puffande andedräkt omkring mig som en dimma.
Det är så kallt, men jag snurrar och håller värmen.
Du vackra hand som ligger på min axel. Du späda ansikte som ler mot mig. Jag mår bra nu. Kanske bara just nu. Men nuet är det viktigaste.
Jag känner mig så liten när jag ser upp mot stjärnorna. Livet, naturen och jorden är så stort. Jag är så liten. Jag är som en del av det enorma pussel. Skulle jag försvinna så skulle ett litet litet hål bildas i pusslet. Det finns ju annat som är så mkt större.
Jag kan nog göra skillnad. Om jag slutar snurra. Jag behöver få klarhet i min omgivning. Inte snurra runt i mitten som en orkan. Jag hinner inte med i mitt egna tempo. Allt blir så suddigt.
Det pirrar i min mage just nu. Den vackra handen kittlar mig lite. Jag skrattar gott. Det har jag förtjänat.
21 november 2008
16 november 2008
trött
Nu har jag sagt till mig själv i flera timmar att kliva upp, gå ut och ta lite frisk luft. Det händer inte.. hur mkt jag än skäller på mig själv.
GÅ upp gå upp g upp guppå gå gupp.
Nee det går bara inte. Jag ska ligga och vara sjukt utvilad efter den här helgen helt enkelt.
GÅ upp gå upp g upp guppå gå gupp.
Nee det går bara inte. Jag ska ligga och vara sjukt utvilad efter den här helgen helt enkelt.
14 november 2008
Vad fan är kapitalism egentligen?
"Den ena handen vet inte alltid vad den andra gör." -Thomas Dileva
Det var första gången jag förstod innebörden av den frasen. Jag har hört andra säga den. Jag har hört den i olika låttexter. Men det var först när en flummig man som kallar sig själv för rymdblomma sa det, som jag förstod.
Den ena handen vet inte alltid vad den andra gör. Det finns många exempel på sådana scenarior. Nedan följer ett exempel;
"En medelålders kvinna såg på tv-reklamen att det finns barn i världen som svälter. Hon skrev ner postgironumret som dök upp i slutet av reklamen. Följande dag vandrade hon ner till banken och förde över en, för henne stor summa pengar. Hon hade räddat ett liv. Hon var mycket nöjd med sig själv och tänkte att hon skulle fira det hela. Hon vandrade vidare på stan och tänkte att hon skulle lyxa till det med medelsvenssons lyxmat. Hon gick in på Mc´Donalds och beställde hamburgare, pommes och en stor coca cola på det. Det som hon inte tänkte på var att i samma stund tog Coca cola company det sista rena friska vattnet för samma barn som hon just donerat pengar till, för att göra ny coca cola. De som arbetade på Mc´Donalds den dagen gick hem med sin slavlön, dåliga hy och sönderstressade kroppar, med en oro hängande över sig att bli av med jobbet."
Så, den ena handen vet inte alltid vad den andra gör.
Jag vill understryka att jag inte är perfekt. Jag följer inte konstens alla regler. Men jag försöker. Jag vill förändra. Jag vill se en framtid som är grönare. Jag vill ge mina barnbarn en vit vinter.
Det viktigaste med det jag vill förmedla är att det som går per automatik måste ifrågasättas. Istället för att sträcka dig efter den där coca cola-burken på konsum, ta en Ubuntu cola istället. Den är god. Kostar lika mycket som coca colan, men framförallt är den rättvisemärkt.
Fler alternativ (som jag glädjs mycket över) är Willys nya sortiment med ekologiska varor. Willys är billigt, och det är även deras ekologiska sortiment. Hipp hurra för dom som har fattat vinken. När studielånet kommer ska jag storhandla där.
Jag cyklade föresten runt i en timme och letade efter min närmaste sopstation. Jag har stora påsar med skräp som samlas. Konserver, kartonger plastförpackningar. Jag ska samla på mig så mycket jag klarar av att bära och vandra ner den tio-minuters promenaden till sopstationen. För JA, jag sopsorterar.
En annan grej jag sysselsätter mig med är att besöka pressbyrån med jämna mellanrum. Titta på den lilla kylen med mjölk. Sucka högt. Sen går jag fram till kassan och frågar efter ekologisk mjölk. Sist jag gjorde det sa killen i kassan att dom hade ekologiska äpplen i alla fall. Jag vände mig om och tittade på dom. Det låg några ekologiska bananer där. Men inga ekologiska äpplen.
Jag har även uppmuntrat mina vänner att göra detsamma. Ett litet steg för människan, ett stort steg för den ekologiska mjölken. Visst verkar det fånigt? Men det är så jag gör.
Häromdagen när jag var på Konsum, kunde jag inte hitta några miljövänliga kassar. Såna där nya plastkassar dom har börjat med. Jag gick från kassa till kassa och grävde bakom en kartong. Där hittade jag en. Den tog jag och kände mig nöjd med mitt hårda arbete för att hitta min påse.
En vacker dag (visst är varje dag vacker på sitt sätt) kommer jag även att ha med olika miljöaspekter på olika uppdrag jag gör. I mitt företag, mitt privatliv och mina projekt.
En annan sak. Jag kan verkligen njuta av saker, när de har använts så flitigt att dom har nötts ut. Skor som man gått många mil, och dansat natten lång i. En dator som man skrivit så mycket på att bokstäverna på tangenterna knappt syns. En säng som knarrar för att man har haft så många trevliga stunder i den ;)
Puss på alla som kämpar därute. Det här var mitt försvar till de som påstår att jag är lat och förstör världen (pappa!). Det är också en uppmaning att tänka innan man talar. Vara ödmjuk inför olika möjligheter och tänka ur ett bredare perspektiv. Allt är inte alltid vad det synes vara.
Det var första gången jag förstod innebörden av den frasen. Jag har hört andra säga den. Jag har hört den i olika låttexter. Men det var först när en flummig man som kallar sig själv för rymdblomma sa det, som jag förstod.
Den ena handen vet inte alltid vad den andra gör. Det finns många exempel på sådana scenarior. Nedan följer ett exempel;
"En medelålders kvinna såg på tv-reklamen att det finns barn i världen som svälter. Hon skrev ner postgironumret som dök upp i slutet av reklamen. Följande dag vandrade hon ner till banken och förde över en, för henne stor summa pengar. Hon hade räddat ett liv. Hon var mycket nöjd med sig själv och tänkte att hon skulle fira det hela. Hon vandrade vidare på stan och tänkte att hon skulle lyxa till det med medelsvenssons lyxmat. Hon gick in på Mc´Donalds och beställde hamburgare, pommes och en stor coca cola på det. Det som hon inte tänkte på var att i samma stund tog Coca cola company det sista rena friska vattnet för samma barn som hon just donerat pengar till, för att göra ny coca cola. De som arbetade på Mc´Donalds den dagen gick hem med sin slavlön, dåliga hy och sönderstressade kroppar, med en oro hängande över sig att bli av med jobbet."
Så, den ena handen vet inte alltid vad den andra gör.
Jag vill understryka att jag inte är perfekt. Jag följer inte konstens alla regler. Men jag försöker. Jag vill förändra. Jag vill se en framtid som är grönare. Jag vill ge mina barnbarn en vit vinter.
Det viktigaste med det jag vill förmedla är att det som går per automatik måste ifrågasättas. Istället för att sträcka dig efter den där coca cola-burken på konsum, ta en Ubuntu cola istället. Den är god. Kostar lika mycket som coca colan, men framförallt är den rättvisemärkt.
Fler alternativ (som jag glädjs mycket över) är Willys nya sortiment med ekologiska varor. Willys är billigt, och det är även deras ekologiska sortiment. Hipp hurra för dom som har fattat vinken. När studielånet kommer ska jag storhandla där.
Jag cyklade föresten runt i en timme och letade efter min närmaste sopstation. Jag har stora påsar med skräp som samlas. Konserver, kartonger plastförpackningar. Jag ska samla på mig så mycket jag klarar av att bära och vandra ner den tio-minuters promenaden till sopstationen. För JA, jag sopsorterar.
En annan grej jag sysselsätter mig med är att besöka pressbyrån med jämna mellanrum. Titta på den lilla kylen med mjölk. Sucka högt. Sen går jag fram till kassan och frågar efter ekologisk mjölk. Sist jag gjorde det sa killen i kassan att dom hade ekologiska äpplen i alla fall. Jag vände mig om och tittade på dom. Det låg några ekologiska bananer där. Men inga ekologiska äpplen.
Jag har även uppmuntrat mina vänner att göra detsamma. Ett litet steg för människan, ett stort steg för den ekologiska mjölken. Visst verkar det fånigt? Men det är så jag gör.
Häromdagen när jag var på Konsum, kunde jag inte hitta några miljövänliga kassar. Såna där nya plastkassar dom har börjat med. Jag gick från kassa till kassa och grävde bakom en kartong. Där hittade jag en. Den tog jag och kände mig nöjd med mitt hårda arbete för att hitta min påse.
En vacker dag (visst är varje dag vacker på sitt sätt) kommer jag även att ha med olika miljöaspekter på olika uppdrag jag gör. I mitt företag, mitt privatliv och mina projekt.
En annan sak. Jag kan verkligen njuta av saker, när de har använts så flitigt att dom har nötts ut. Skor som man gått många mil, och dansat natten lång i. En dator som man skrivit så mycket på att bokstäverna på tangenterna knappt syns. En säng som knarrar för att man har haft så många trevliga stunder i den ;)
Puss på alla som kämpar därute. Det här var mitt försvar till de som påstår att jag är lat och förstör världen (pappa!). Det är också en uppmaning att tänka innan man talar. Vara ödmjuk inför olika möjligheter och tänka ur ett bredare perspektiv. Allt är inte alltid vad det synes vara.
Kapitalismens framfart i dagens samhälle
Jag tyckte denna kommentarskedja var så himla intressant att jag ville publicera den som ett blogginlägg.
Det hela började med frasen;
Shopping löser alla problem utom de ekonomiska!
Sedan följde dessa kommentarer;
Georg sa...
Jag såg filmen "The story of stuff" på you tube. Det behöver ni göra också. Den är i 7 delar och alla delarna funkar inte så man får pilla lite för att se alla avsnitt.
Alla som gillar att shoppa är grundlurade av kapitalismens strateger och viljelösa slavar under det moderna samhällets fascistiska självmord.
Ida sa...
haha, så sant så sant :P
Kaos-Lina sa...
Eller så gillar vi bara shopping som ett tidsfördriv och glädjeämne??
Georg sa...
Eftersom rovdriften på vår jord ökar för varje år så måste vi shoppa lite mer för varje år. Annars blir det tillbakagång i ekonomin och lågkonjunkur. Lågkonjunkturer är jobbiga så shoppa utav bara helvete och stöd de krafter som förstör vår jord...
Mimmi sa...
Men pappa, det är Linas filosofi.. Du har din, hon har sin och jag har min ;) Puss
Ditt barnbarn sa...
Så er filosofi är att skita på världen och kommande generationer? Och stödja ett system som gör de fattigare,ännu fattigare och göra de rika till lags. Ser ni inte att ni är viljelösa offer i det kapitalistiska systemet som förstör vår jord. Förlåt mig men jag har rätt och ni har fel och ni gör fel. Ni behövs i kampen för att rädda vår jord. Byt sida...
Mimmi sa...
Det är ett uttryck. Vad man gör och vad man säger i dagligt tal behöver inte nödvändigtvis stämma överens med varandra. Personligen tycker jag att det är trevligt att shoppa på Emmaus. En solidarisk second hand som definitivt inte stödjer den kapitalistiska framfarten. Jag sopsorterar, studerar samhällsförändrande entreprenörskap, bojkottar Coca Cola, Mc´Donalds och andra skitföretag. Jag köper ekologiskt odlat och mest på konsum. (I den mån min snäva studentbudget räcker till förstås!) Det jag önskar mig i julklapp är ett presentkort på konsum. Jag skulle definitivt inte se mig själv som ett viljelöst offer för det kapitalistiska systemet. Jag fick en gång frågan vad jag skulle göra om jag fick en massa pengar. Jag sa att jag skulle investera dom i en företagsidé jag har kring ungt entreprenörskap. Vinsten ska återinvesteras i nya projekt, och allt ska handla om samhällsförändring i praktiken. Jag lever inte i en fantasivärld.
Det hela började med frasen;
Shopping löser alla problem utom de ekonomiska!
Sedan följde dessa kommentarer;
Georg sa...
Jag såg filmen "The story of stuff" på you tube. Det behöver ni göra också. Den är i 7 delar och alla delarna funkar inte så man får pilla lite för att se alla avsnitt.
Alla som gillar att shoppa är grundlurade av kapitalismens strateger och viljelösa slavar under det moderna samhällets fascistiska självmord.
Ida sa...
haha, så sant så sant :P
Kaos-Lina sa...
Eller så gillar vi bara shopping som ett tidsfördriv och glädjeämne??
Georg sa...
Eftersom rovdriften på vår jord ökar för varje år så måste vi shoppa lite mer för varje år. Annars blir det tillbakagång i ekonomin och lågkonjunkur. Lågkonjunkturer är jobbiga så shoppa utav bara helvete och stöd de krafter som förstör vår jord...
Mimmi sa...
Men pappa, det är Linas filosofi.. Du har din, hon har sin och jag har min ;) Puss
Ditt barnbarn sa...
Så er filosofi är att skita på världen och kommande generationer? Och stödja ett system som gör de fattigare,ännu fattigare och göra de rika till lags. Ser ni inte att ni är viljelösa offer i det kapitalistiska systemet som förstör vår jord. Förlåt mig men jag har rätt och ni har fel och ni gör fel. Ni behövs i kampen för att rädda vår jord. Byt sida...
Mimmi sa...
Det är ett uttryck. Vad man gör och vad man säger i dagligt tal behöver inte nödvändigtvis stämma överens med varandra. Personligen tycker jag att det är trevligt att shoppa på Emmaus. En solidarisk second hand som definitivt inte stödjer den kapitalistiska framfarten. Jag sopsorterar, studerar samhällsförändrande entreprenörskap, bojkottar Coca Cola, Mc´Donalds och andra skitföretag. Jag köper ekologiskt odlat och mest på konsum. (I den mån min snäva studentbudget räcker till förstås!) Det jag önskar mig i julklapp är ett presentkort på konsum. Jag skulle definitivt inte se mig själv som ett viljelöst offer för det kapitalistiska systemet. Jag fick en gång frågan vad jag skulle göra om jag fick en massa pengar. Jag sa att jag skulle investera dom i en företagsidé jag har kring ungt entreprenörskap. Vinsten ska återinvesteras i nya projekt, och allt ska handla om samhällsförändring i praktiken. Jag lever inte i en fantasivärld.
13 november 2008
Jag och mina bloggar!
Just nu är Mimmi i sitt esse vill jag lova. Nu händer saker. Jag har fullt upp. Lite för fullt upp, men det är då jag mår som bäst.
Så efter en svacka med förkylningar och andra tragiska saker som blåskatarr börjar jag komma tillbaka på banan.
Ett nytt löfte till mig själv om att sova på nätterna och att hålla mitt skrivbord så fint som det är i skrivande stund (egentligen borde jag fota för att påminna mig om hur det ska se ut). Och framförallt, ett nytt blogginlägg.
Kolla gärna vad jag skriver på SIP-bloggen;
http://blogg.natverketsip.se/?p=427
Det var allt för mig, och pappa (!) du behöver inte oroa dig för mig. Jag har läget under kontroll.
Så efter en svacka med förkylningar och andra tragiska saker som blåskatarr börjar jag komma tillbaka på banan.
Ett nytt löfte till mig själv om att sova på nätterna och att hålla mitt skrivbord så fint som det är i skrivande stund (egentligen borde jag fota för att påminna mig om hur det ska se ut). Och framförallt, ett nytt blogginlägg.
Kolla gärna vad jag skriver på SIP-bloggen;
http://blogg.natverketsip.se/?p=427
Det var allt för mig, och pappa (!) du behöver inte oroa dig för mig. Jag har läget under kontroll.
10 november 2008
09 november 2008
Tankar om en fest
Sitter i ett tomt kök på Skäraton. Inte hotellet, utan paradiset själv. Lina nynnar något någonstans i bakgrunden. Vi har skrattat hela kvällen. Kanske p.g.a för mycket kaffe. Som vanligt alltså.
Ingen dag är den andra lik när man bor i Växjö. Igår var det årets "happening". Halloween/maskerad party på Skäraton. I dag har vi städat. Helt sanslöst vilken händelserik kväll det var.
För att ta det konstiga/dramat först så hände följande;
Misshandel, mordhot och spårlöst försvinnande av ingen mindre än mig själv. Jag var såklart inte inblandad i misshandeln och mordhotet, men jag smet minsann iväg.
Men men, alla lever idag och många roliga stunder utsattes vi för. Idag kan vi skratta oss varma åt alla bilder som producerades under kvällen. Och jag återfanns på morgonen oskadd. (kika på linas bevingade ord för att höra vad hon tyckte om mitt försvinnande)
Nu ska jag försöka mig på att sova. Imorgon ska jag arbeta på mina nya mål för denna vecka. Att utnyttja min nya klockradio och kliva upp på morgonen. Komma till skolan i tid och göra det bästa av dagen.
Ingen dag är den andra lik när man bor i Växjö. Igår var det årets "happening". Halloween/maskerad party på Skäraton. I dag har vi städat. Helt sanslöst vilken händelserik kväll det var.
För att ta det konstiga/dramat först så hände följande;
Misshandel, mordhot och spårlöst försvinnande av ingen mindre än mig själv. Jag var såklart inte inblandad i misshandeln och mordhotet, men jag smet minsann iväg.
Men men, alla lever idag och många roliga stunder utsattes vi för. Idag kan vi skratta oss varma åt alla bilder som producerades under kvällen. Och jag återfanns på morgonen oskadd. (kika på linas bevingade ord för att höra vad hon tyckte om mitt försvinnande)
Nu ska jag försöka mig på att sova. Imorgon ska jag arbeta på mina nya mål för denna vecka. Att utnyttja min nya klockradio och kliva upp på morgonen. Komma till skolan i tid och göra det bästa av dagen.
Linas Bevingade ord
Situation:
Mimmi försvann iväg till okänd destination på Skäratons husfest.
"Om jag hittar Mimmi och hon inte är död så slår jag ihjäl henne!!"
Mimmi försvann iväg till okänd destination på Skäratons husfest.
"Om jag hittar Mimmi och hon inte är död så slår jag ihjäl henne!!"
Linas Bevingade ord
Situation:
Lina kommer ut med en tändare i handen och räcker den till Anders.
"Det har brunnit i ditt kök och det var INTE mitt fel"
Lina kommer ut med en tändare i handen och räcker den till Anders.
"Det har brunnit i ditt kök och det var INTE mitt fel"
03 november 2008
Leo 50 år
Det var födelsedagskalas för farbror Leo som fyllde 50!
Då spelade Jaja gitarr och den här fagra donnan sjöng med en magisk röst.
Det fanns en lampa i taket som bestod av benknotor.
Miljön var i en gammal missionskyrka som numera är en pub. Fantastisk miljö och härlig känsla.
Jaja styr med något.
Maja och Geronimo var där. Maja är söt. Vi hade ett väldans styr med att åka tåg med vovven.
Pappa var goaste gubben i världen och vi hade jättemysigt.
Fin fin fest faktiskt. Kul att ha fått vara med och uppleva.
Växjö - Västervik
Västervik - Växjö
Växjö - Västervik
och så hem igen. Däremellan blev det en sväng till Alvesta med.
Sammanlagt 16 timmar på en buss.
Intressanta människor och dessutom ny vänskap med en hel somalisk familj. Tänk vad lätt det är att få nya vänner. Det kan räcka med en enkel tablettask.
Västervik. Lägenheten är klar. Lite kvar såklart. Som med allt. Det är svårt att göra avslut på sånt som har betytt mycket.
Den här helgen spenderade jag med Cecilia. Massa minnen från sommaren bubblade upp och jisses vad man har haft kul.
Jag bestämde mig för att 2008 är "the time of my life".
Det är alltså nu det händer. Livet. Livet så som det ska vara.
När jag var liten brukade jag drömma om att jag bodde på en vindsvåning med snedtak. Jag drömde att jag lyssnade på gamla LP-skivor och drack rödvin med vänner som höll på med konst och musik.
Jag brukade låtsas att jag var en 70-tals rebell.
Jag drömde att jag hade storblommiga mönster överallt.
Nu har jag det. Jag har mitt snedtak på översta våningen. Lyssnar på mina LP-skivor. Har samlat på mig vänner av alla kategorier. Allt från datanördar till kulturpuckon. Jag älskar dom allihopa. Jag har storblommigt som går i orange, brunt och gult. Vad fint det känns.
Fan vad fint det känns. Jag blir så galet sentimental av Gary Jules. Den står på repeat nu. Lyssna på "mad World" så kanske du förstår mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Mimmi Lowejko
