Klart jag är en äventyrare
Jag är ju sån
som bestiger berg
och hoppar bungyjump.
Fan, jag är ju höjdrädd...
Klart jag står pall
när någon muckar med mig
så försvarar jag mig
tills jag stupar.
Men, jag är ju konflikträdd...
Höjdrädd, konflikträdd, rädd, rädd och återigen rädd.
Jag är ju egentligen inte rädd för nåt.
Jag är starkast i världen.
Jag har en mjuk sida man kan luta sig mot.
Jag har en hård sida jag försvarar mig med.
Men framförallt kan jag öppna upp mitt hjärta
och erkänna att även om jag inte är rädd,
så behöver jag en hjälpande hand ibland.
Vill du räcka mig en?
Jag ska nämligen ut och klättra i berg!
07 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mimmi Lowejko
2 kommentarer:
sjysst skrivet det känns som texten till en låt. Jag kommer ihåg min egen kluvenhet när jag var ung. Rädslan för vad som kan gå fel. Vid 53 års ålder inser jag att allt gick åt h-e men att det inte var så farligt. Jag bearbetade känslan med att medvetet göra bort mig offentligt. Så nu är jag inte rädd för det heller. Kom ihåg att en av den fria fågelns 5 villkor är att den alltid flyger till bergets högsta topp. Det går snabbare än att klättra :)
Kul med en ny dikt!! Att kunna be om hjälp är en mycket bra och nyttig egenskap...borde själv bli bättre på det!! Saknar dig, puss
Skicka en kommentar