Jag älskar, jag är trött..

Så är det.
Jag sover sover sover sover.
Jag är trött och mina ögonlock faller.
Jag vaknar till liv när mobilen piper.

KAKA

Ett litet sms.
En enorm känsla av välbefinnande.
Otrolig lycka.
Och sen mattas det av.
Jag är trött igen.

Jag accepterar att jag orkar en stund.
JAg låter mig själv slänga mig på en säng och sova.
Jag lyssnar på min kropp.
Jag är glad över mina glädjeämnen i livet.

han den där härliga som skickar så härliga sms.
Den underbara familjen som gör knasigheter (ja pappa, jag gillart)
All den sköna allsång vi haft..

Men nu är jag trött och ska sova.
Den mixen av kärlek och trötthet tär lite.
Men kärleken övervinner allt.

Puss

Den mörka ängeln

Den mörka ängeln la en hand över min skuldra.
Handen utstrålade styrka och energi.
Jag kunde plötsligt andas igen.

Hon bar upp mig med lätthet.
Lyfte mig mot solens strålar.
Tog med mig ovan molnen för att visa att den är där.
Solen.

Det är ingen fara, viskade hon i mitt öra.
Det ordnar sig.
Det finns hjälp att få.

Min fasad brast och luften i mina lungor tog med sig delar av ångesten.
Och för varje andetag försvann en liten del av det tunga svarta moln som flyttat in där.

Alla svåra ord.
Alla ord som jag inte säger.
Ett litet rop på hjälp.
Och ett svar.

Den mörka ängeln såg på mig med stora ögon och sa;
Det finns öron för dina ord.
Det finns hål att gräva för din ångest.
Det finns värme för din frusna själ.

Den mörka ängeln gjorde något med mig den dagen.
Plötsligt kunde jag andas igen.

Vi är flickorna som lovar tusenfalt

Med solen i ögonen och spilld mjölk överallt somnar jag med ett leende på läpparna.

Efter att ha röjt i garderoben och begravt liken för gott är jag tillbaka på banan.

Aldrig förr har något känts så rätt.

Det pratades om en jämförelse av att åka berg o dalbana. Det stämmer. Det är roligt när man åker på samma villkor.

Jisses vilket nöjesfält jag har hamnat i. Jag får vinst varje gång jag tar en lott. Jag får smaka det söta i sockervadden och jag får skratta åt clownen.

För jag har skuggorna bakom mig trots allt.

som om inga sorger fanns och med naturens lagar i balans.. som om världen sa ifrån..

helt okej faktiskt

Det är rätt bra med mig
helt okej faktiskt
Håret växer, livet går vidare
man kan inte få allt
inte på en gång iaf.
kanske är det ett tecken på mognad?

Jag är ganska nöjd med mitt liv.
Det är helt okej faktiskt.
Jag gör det jag vill.
Jag löser mina problem.
Det jag lär mig på vägen är tålamod.

Mitt liv är lite upp och ner just nu
men det är helt okej faktiskt.
Så jag låter livet gå vidare.
Och jag mår ganska bra.
Det är helt okej faktiskt.

jag vet inte vad jag gör eller ska göra just nu.

repeat, repeat.

Varma händer håller mina.

Ögon bränner i mitt minne. Blicken av två oskyldiga ögon. Lite olyckliga kanske?

trycker på repeat.

Dina ord. Så ärliga. Det här är sanningen.

repeat repeat repeat.

Ansvar, vuxen, modig. Du är en stark hjälte i mina ögon.

Repeat. Igen.

Det du gav mig den gången... Det var det vackraste jag någonsin har fått av någon.

en helt vanlig måndag

jag klickar på random i min musikspelare och inser hur mkt musik jag aldrig har lyssnat på men ändå har i min ägo. Härligt bra musik dessutom.

Musiken blir viktigare och viktigare för mig. Det är det som ger mig fokus och koncentration.

Jag är trött och det är eftermiddag. måndag dessutom. Jag lägger inte någon energi i nåt. Inte ens det som är roligt. Jag är ju trött. men det är okej att vara trött. Jag vet att jag har varit energisk som en busig kattunge hela dagen annars. Jag tror jag har livat upp stämmningen lite.

Nej, idag är jag varken språkpolis eller engagerad i vad jag skriver. Blaj blaj blaj.

Är jag stressad när jag inte andas ordentligt? Jag försöker, men jag andas inte med magen. Jag tror inte nån visat hur man ska göra.

Ja och så det här med att vara kissnödig. Jag har inte ens motivation till att göra det.

Ikväll ska jag baka kladdkaka till onsdagsfikat. Det är min tur att bjuda. Anna hjälper mig. Kan bli skoj.

mm.. jo.. jag vet egentligen vad som försigår i mitt huvud just nu. Jag försöker tänka på annat och när jag inte tänker på annat så blir jag omotiverad och tänker inte alls. Hellre det än att tänka på det jag vill tänka på.

sjukt snurrigt.. jag vet.

Men det finns en sak jag vill tänka på. Och jag ska inte ska inte ska inte.

Ju mer jag försöker hindra mig själv från att tänka på det så tänker jag på det desto mer.

jisses. Jag trodde jag var för gammal för sånt här.

ja tydligen inte..

ja..

mm

nää

jahaa

vad ska jag skriva om nu då?

Jag får inte skriva om det jag egentlgien vill skriva om.

vilket är försent. Eftersom jag skriver om det jag vill skriva men ändå inte. Jag säger ju inte vad det handlar om. Men jag kan inte sluta tjata om det.

Nyfiken?

Ja.. var det. För det är spännande. Och jobbigt. På samma gång liksom. Och jag får inte berätta för nån om allt det spännande. Och jag får inte prata ut med nån om det jobbiga heller.

fan.

Som att skratta samtidigt som man gråter. Eller stirra in i taket och vara deprimerad, samtidigt som man är så lycklig att man kan springa sju mil. Eller att äta en god jordgubbe och en rutten samtidigt.

Som att höra sin absoluta favoritlåt spelas sönder i en dålig cover.

som att andas in frisk luft samtidigt som man tänder en ciggarett och förstör sina lungor.

Eller som att sticka en halsduk med förstora maskor så att man fryser även om halsduken är snygg.

Eller som att vara kär, men inte få den man vill ha..

eller få vänta på den man vill ha...

i en evighet..

och gråta för att det är så fruktansvärt jobbigt..

men ändå vara så sjukt lycklig för att man aldrig någonsin har kännt så innan. och att allt är så fint.. och att mn liksom fångade ögonblicket när det inträffade.. njöt av det till fullo.

det är väldigt fint och fult på samma gång. Det är som att mitt i alla vackra färger kommer en hemsk gråskala fram. En sanning som är jobbig att hantera.

En glädje och en smärta. Ajfaaan.

Vilket styrketest. Jag måste börja hårdträna för att härda ut den tid det ska ta. Ta det lugnt. Andas. Långa djupa andetag. Ta emot de leenden jag kan få. De små små steg som måste tas i rätt ordning. Så att man inte ramlar ner för stupet. Och dör av smärtan.

det kan lika gärna vara stundens ingivelse. Ett litet ögonblick att värdesätta. Att tolka i en oändlighet.

Finns det något som är svårare än sanningen?

Har du nu orkat läsa allt mitt skitsnack, snälla glöm bort det igen. Detta är min huvudvärk för en tid framöver. Förhoppningsvis kommer den sluta i något mycket lyckligt. Om det är på väg åt andra hållet lovar jag att säga till i förväg så att nån kan finnas där och ta emot mig när jag är på väg att landa. Då kommer jag behöva det. Om.. om.. om..

Tänk om.. tänk om man kunde få det där ögonblicket på repeat?