I min mage bor en gubbe.
Han talar om för mig när något är bra
eller dåligt.
När något jag länge kämpat för
såg ut att gå upp i rök
då sa han, "Ta det lugnt"
När allt kändes hopplöst
Och jag borde gett upp
då sa han, "Vänta och se"
Så nu av en slump
fick jag svaret på min fråga.
Min gubbe i magen har rätt.
Nu såhär i efterhand
känns det till och med
lite fånigt.
Nu ler jag åter
Och gubben kommer ha
all min respekt i fortsättningen.
09 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mimmi Lowejko
4 kommentarer:
Det är jag:)
Men pappa, du bor väl inte i min mage heller.. Men jag brukar ju faktiskt rådfråga dig ibland. Puss
Du kan fråga vilken pyskolog som helst och de kommer att säga att det är din fadersbild från barndomen som spökar inom dig. Finns bara en lösning. Pånyttfödelse...
Hihi.. äsch.. Det är en fånig grej bara. En larvig tjejgrej som innefattade onödig svartsjuka och extrem dumhet. När jag plötsligt insåg att jag inte hade nåt att vara svartsjuk över så skrev jag denna.
Och jag är stolt över min far, så jag har inget emot om det är på det viset att min far spökar i mitt undermedvetna när jag grubblar.
Skicka en kommentar