Galen, spontan och impulsiv

Du är galen men jag mår bra då
Tänk om livet alltid var så

Om du var här just nu
skulle vi leka då, jag och du?

Jag vet att det inte alltid är bra.
Men om jag fick välja, är bra vad jag vill ha.

Det finns så mycket saker jag borde göra.
Alla tjatar, men jag har slutat höra.

Allt som händer är vad jag känner för.
Sen skiter jag i vad alla andra gör.

Kom hit nu och lek med mig.
Jag vill ju bara vara med dig.

Solen, regnet, vinden och elden

Solen värmer den som är glad
bränner den som är impulsiv
gömmer sig för den som känner sig ensam

Regnet svalkar den som är het
piskar den som är sliten
blöter den som är på väg att drunkna.

Vinden stöttar den som är på rätt väg
hindrar den som går fel
Står stilla för den som är osäker.

Elden brinner för den som har gnistan
är för het för den som har bråttom
slocknar för den som har tappat viljan.

Solen, regnet, vinden och elden
är bra för den som har viljan
dålig för den som tappat lusten
och farlig för den som vill för mycket.

Du är galen men jag mår bra då

Tänk om livet alltid var så

Om du var här just nu

skulle vi leka då, jag och du?

Jag vet att det inte alltid är bra.

Men om jag fick välja, är bra vad jag vill ha.

Det finns så mycket saker jag borde göra.

Alla tjatar, men jag har slutat höra.

Allt som händer är vad jag känner för.

Sen skiter jag i vad alla andra gör.

Kom hit nu och lek med mig.

Jag vill ju bara vara med dig.

Jag är beroende

Jag är beroende av den där fjädern i nacken
jag är beroende av den där doften
Jag är beroende av att inte kunna säga nej
jag är beroende av tanken
Jag är beroende av den där smaken
Jag är beroende av inte kunna få nog
Jag är beroende av den där känslan
Jag är beroende av den där värmen
jag är beroende av bristen på självdisiplin
jag är beroende av att göra glädje
Jag är beroende av att hysteriskt skratta
Jag är beroende av musiken som klingar
Jag är beroende och kan fan inte säga nej

dedikerad till min mor

Jag vaggas av vinden.
Den finns runt omkring mig.
När jag behöver luft under vingarna finns den där.
När jag är inomhus, så vet jag att den alltid finns där utanför.
När jag är utomhus är det lätt att ta sig fram.
Jag får medvind.
Varje steg blir lätt och vinden ger mig energi.
Jag har ett stöd som för mig framåt i rätt riktning.
Rufsar mig i håret.
När det blir stiltje så känns det skönt.
Jag är fortfarande trygg, men jag får själv välja vart jag vill gå.
När stormen ryter är jag inte rädd.
Det får bli en lärdom.
Jag måste klä mig varmare nästa gång.
När motvinden håller mig tillbaka,
så förstår jag till slut att jag går åt fel håll.
Jag vänder om, och inser att det var ju trots allt ett stöd och en vägvisare.

frågor och svar

Vem ska kunna svara?
Jag har en fråga.
Jag är så ensam.
Ingen vet något svar.
Jag frågar alla.
Ingen kan svara.
Ingen som vet.
Jag träffade dig.
Ställde min fråga.
Du visste något.
Men du sa det inte till mig.
Jag frågade varför.
Du svarade.
Det är du själv som har svaret.
Ingen annan.

morgontimmans grubblerier

Dom behöver inte vara intellektuella

tankarna som snurrar.

Dom kan vara lika ihåliga som en toarulle.

man kan nästan höra ekot.

Det är precis som om tankarna skjuts upp.

Man vet inte var man ska börja.

Det finns ingen konkret start.

Då är det smidigast att blunda.

Blunda ja, men inte sova.

Det går inte.

Tankarna finns ju där.

Hur man än försöker glömma.

Morgontimman är här igen.

Sakta ljusnar det ute.

Fötterna är varma inatt.

För varma, nästan så man förgås.

Känslan av att bara vilja ge upp.

Den är total.

Ge efter, ge vika.

Tröttheten kommer, och den kommer ordentligt.

Hur är tanken att livet ska gå vidare?

När man själv inte har en aning.

Hur ska man veta åt vilket håll man ska kliva åt?

När inte ens benen bär.

Livet kan vara en plåga.

Alltsom oftast bjuds det på gräddbullar.

Men ibland ska styrkan prövas.

Då står man där plötsligt och måste ta steget.

Var är vinden när man behöver den som bäst.

Den behövs för att visa vägen.

Att stå där helt ensammen kan vara en risk.

En risk för riskabel för att ta.

Känslan av att vilja falla.

Hårt och handlöst.

Ligga i en hög och bara blunda.

Sluta sig från omvärlden.

Då kommer signalen.

Den som säger åt dig att leva.

Den som tvingar dig upp på fötterna.

Man får inte fastna för långa stunder.

Livet ska inte vara lätt.

Man behöver må dåligt för att man ska må bra.

Livet är som skönast när man tagit sig upp.

Upp till ytan, efter det att botten är nådd.

Nu är det dags att sova.

Morgonen bjuder på nya överaskningar.

Men hur ska man veta.

Det är då man har somnat.

Citat

"ett hål i huvudet, rakt upp till himlen"
(bob hansson)

Citat

"när det är tomt är det tomt"
(en sann diva citerar sig själv)

Insändare i Västervikstidningen (17/3)

En affärsidé!

Idag skänker jag en affärsidé till den som vill ta emot den.
Den går ut på att sälja tid på burk.

Varje måndag funderar jag på hur tiden ska räcka till
för att hinna med att göra allt man ska och allt man vill.
Ofta resulterar det i lite sömn, och mycket arbete och
pusslande. De som blir lidande är vännerna. Det känns
nästan sorgligt när man får plocka fram kalendern för att
boka in ett möte med dom. Som man senare får avboka,
för att något kommer emellan.

Hemma staplas disken på hög, och tvättstugan som man bokat
får man lov att boka om igen. Alltsom oftast händer det att saker
glöms bort. Missar jag att skriva in något i min kalender så är det
dömt att försvinna ur mitt huvud likaså.

Jag vet att jag inte är ensam. Hela den här staden är full av
människor som inte kan säga nej. Dyker ett förslag upp,
som man tycker verkar spännande är det väl omöjligt att säga nej?
Då försvinner alltså ytterligare lite tid.

Så, du som har lite entreprenörskapsanda och är lite påhittig.
Du som kanske har en stund över. Du som ser möjligheterna
till att bli miljonär i min idé. Kom på ett bra sätt för hur man skulle
kunna sälja tid på burk. Kosta vad det kosta vill, jag skulle köpa ett
helt lager och fylla mitt hem med.

/Mimmi Lowejko

Citat

"Jag struntar i regler, seder och bruk
Att älska är allt man behöver för att inte bli sjuk"
(Caj Karlsson - bara döda fiskar följer strömmen)

Vet du vem jag är, egentligen?

Om du kunde se mig nu

Jag sitter på en stol

Jag tittar ner

Jag ser ingen sol

Jag finns inte mer

Sedan länge är mina forna ideal
blott en bortglömd saga.
Jag har nog varit mera liberal
Nu är jag till för att behaga.

Min dörr låser jag noggrant var kväll
mitt hem är min borg
Förr var jag visst en rebell
Nu är jag mest dränkt i sorg

Jag minns fragmenten ifrån en stund
När känslorna var heta.
Livet log, jag var frisk och sund,
Jag behövde inte streta.

Jag sitter nu på backen

Jag tittar upp mot molnen

Jag söker solen

Jag dansar, och jag dansar själv

Jag dansar hela natten.
Mina skor är slängda åt sidan.
Mina armar rör sig utan att jag behöver be dom.
Det är som om jag flyger.
Min värld snurrar.
Jag är svettig.
Jag är lycklig.
Jag dansar, och jag dansar med mig själv.
Musiken som spelas är den bästa jag vet.
Jag sjunger med för allt vad jag är värd.
Folk står runt omkring och förundras.
Jag dansar, och jag dansar med mig själv.
Jag dansar utan skoskav.
Jag behöver inga skor.
När natten förvandlas till gryning dansar jag ännu.

Kanske dansar jag tillsammans med någon imorn.
Inatt dansar jag bara med mig själv.

En mörk och stökig vind

Trevande söker jag efter något att hålla i.
Mörkret gör det svårt för mig att ta mig fram.
Jag ramlar handlöst och landar på något mjukt.
Gamla minnen från förr. Dom blir mjukare med åren.
Jag reser mig upp och söker mig envist framåt.
Hjärtat bultar så hårt att det gör ont.
Jag stöter till saker, går emot och river upp gamla sår.
Jag längtar efter att få ge upp.
Där någonstans är lysknappen, men den är svår att nå.
Det gamla står i vägen.
En plötslig energi tvingar mig att fortsätta.
En förförisk melodi.
Jag tar tag i det gamla, flyttar det, lägger det bakom mig.
Och lampan är tänd.
Klart fönstrena behöver putsas, men annars är allt glasklart.

Dikten handlar om..

Den handlar om hur röksugen jag är efter att inte ha rökt på hela dagen.
Jag känner mig inte ett dugg motiverad att köpa cigg, jag bara väntar på
det där som man går och väntar på när man känner sig otilräcklig.

Jag blir arg på varenda en som försöker sätta sig på mig nu.
Först blir jag arg, sen blir jag ledsen.

Otillräcklig

Otillräcklig
Alldeles för ung och barnslig.
Naivt hoppas jag på en solig dag

men det regnar.

Nästan en ilska
När jag inser hur misslyckad jag är
Jag vet ju varför jag känner så

det finns en anledning.

Hoppas ständigt
På en bättre förklaring
Den kommer aldrig

Varför gör den inte det?

Det är så tyst nu
Jag blir galen
Klättrar på väggarna

Varför hör jag inget längre?

Jag blir arg och ledsen
Söker en förklaring
Det finns ingen

det är inte meningen

Dags att söka mina svar
hos någon annan
kanske räcker det med mig själv.

Jag är trött på att vara passiv.

Kanske borde jag sticka
Eller är det att fly?
Jag vet inte alls längre

Kampen är för hård

Jag känner mig otillräcklig
Inte tillräckligt lång
når inte lysknappen
tar mig inte fram till målet.
Inte tillräckligt stark
Hörs inte tillräckligt
syns inte tillräckligt
utmärker mig inte tillräckligt
står inte på mig tillräckligt

uppenbarligen inte, folk kör över
mig som om jag vore en motorväg.

Otillräcklig

Dikten handlar om..

Vilken kick det är och alla känslor man går igenom när man står på en scen. Före, under och efteråt.

Vill vill vill göra det igen

scensskräck, vill upp igen

Taggad
laddad
endorfin
adrenalin
lite nikotin
och nerverna är lugna
en scen
Strålkastarljus
publik
och det är igång igen
nervös
stim
magen värker
står där nu
bländad
strålkastarens kalla värme
Intensiva blickar
på mig
sköljs över med lugn
livet
sanset
förnuftet
jag fungerar igen
trygg
nöjd
glad
munter
Jag glädjer den som vill
matt
kliver av scenen
mörkt bakom
applåder
händerna skakar
Jag gjorde det
och vill göra det igen

abstinens

Dikten handlar om

Den där skurken som tror att han är något.
Han som du måste samarbeta med, men tröttnar på hans attityd.

Han som gång på gång försöker tala om för dig att han är bra och du dålig.

Tja dikten handlar om att trots hans försök så är det han som suger.

Ett rent nöje

Det var ett rent nöje att dansa med dig
När du klev på min fot gjorde det förvisso ont.
Men eftersom jag hade stilettklackar var det nog värst för dig.

Det var ett rent nöje, när du tappade mig i golvet.
Ur den vinkeln var det lättare att se hur ful du är.
Och nu vet jag att dina fötter stinker, som resten av dig.

Det var ett rent nöje att se din förvånade blick
När jag dansade solo, och dansade mycket bättre än dig.
Ditt tappra försök var mest skrattretande.

Det var ett rent nöje att dansa med dig.
Det kommer jag aldrig att göra om.
Du dansar som en kratta och jag förtjänar bättre.

Citat

"Även den hårdaste karamellen kan ha en riktigt söt smak"
(en diva citerar sig själv)

Citat

"Nykter utav vin, men full av längtan"
-lars winnerbäck (tretton trappor upp)

dikten handlar om..

två vänner till mig i ett samtal över internet.

Jag satt bredvid och bara tyckte om dom.

två dansande blommor till mig

Samtal
mellan två vänner
blommor på våren
som vill spira i solen
gunga i vinden
musik
som ljuder
den är vacker
dom har hört den förut
tillsammans dansar dom
i samtalet, till musiken

Dikten handlar om..

Det är skönt att vara för sig själv ibland.. men det kan vara lika skönt med sällskap ibland.
Det är en balansgång.

Detta är nog en situation många är i, oavsett om man är singel eller i en relation.
Som singel är man rädd för att binda sig, och som partner i en relation är man nog
ofta rädd för ensamheten.

Jag låter denna dikt fritt tolkas av läsaren, den är ingen höjdare rent språkmässigt. Men återigen så skiter jag i det. I mina dikter är min egen åsikt det enda som betyder något.
Jag tar däremot med glädje emot en och annan kommentar.

ha kakan, äta kakan?

Det är vackert att vara själv ibland
Breda ut sig i en stor säng.
Brygga kaffe med bara två mått.
En kopp för att vakna till liv, den andra för att njuta.

Det är fint att kunna sjunga i duschen.
Att se på det man vill på tv.
Vakna mitt i natten och ta en promenad.
Kanske röka en ciggarett och fundera över livet.

Det är skönt när man själv kan bestämma när man vill ha sällskap.
När man är trött på den stora sängen.
När man vill ha sällskap vid morgonkaffet.
Slå på en hel kanna, man kan aldrig få nog av kaffe.

Nån gång i bland är det mysigt med nån som uppskattar en.
Någon som väljer film, när man vill vara passiv.
Som kanske håller om, håller av.
Som går hem dagen därpå.

Hur var det nu med den där kakan?
Man vill äta den, för att den är god.
Men samtidigt vill man ha den kvar?
Undrar om den är god till morgonkaffet.

Dikten handlar om..

Ja den handlar om hur en känsla försvinner om man inte tar tillvara på stunden när den bjuds.

Omständigheterna till dikten håller jag för mig själv.
Jag lämnar känslan till er att fritt tolka.

Mycket nöje.

Bortglömda ord, förlorade känslor

Bortglömda ord
förlänge sedan bortsuddade
föralltid bortglömda
en känsla som aldrig kommer igen
föralltid bortglömda

Jag skrev en gång om en stund
som inte längre existerar
Jag skrev den med en glöd
som endast var tänd just då

Mina ord försvann när vinden slet tag i pappret
Den flög ut över vattnet där jag stod.
Den försvann i fjärran.
Jag kommer aldrig se den igen

Kanske var lika väl.
En känsla som kanske borde försvinna
Kanske hittar jag tillbaka till den igen
antagligen inte. Det var nog meningen

Bortglömda ord
förlängesedan bortsuddade
föralltid bortglömda
en känsla som aldrig kommer igen
föralltid bortglömda

Dikten handlar om..

I en diskussion om saker jag brinner för dyker mitt ryska temperament upp.

Dikten är helt värdelös, och det skiter jag i. Mitt hjärta bultar lite extra för dessa ord i vart fall.
Jag minns när jag var liten.
Jag satt i vit spetsklänning och söta skor. Jag var livrädd för fotografen som skulle få mig att le.
När jag blev äldre talade jag aldrig om för mamma när det var skolfoto, ser därför ut som den pojkflicka jag är på de allra flesta bilderna efter det.

En diskussion om jämställdhet.. positiv särbehandling. Om att vara rädd.
Jag vägrar vara rädd för att jag är kvinna, men jag kan vara rädd ibland för att jag är människa.
Någon uttryckte de orden så klokt.

Men vad gäller mitt ryska temperament har jag lärt mig att det inte är att leka med. Jag står starkt fast vid min åsikt. Men jag får akta mig för att bli trångsynt. Jag ser rött.. och rakt.. Och enkelspårigt.

Se upp för ryssen. Och kommentera gärna dikten för i helskotta, kanske blir det fler?

Det ryska temperamentet

Sitt nu still lilla flicka
Le in i kameran
Släta till kjolen
Var söt

Nej inte så lilla flicka
Sköt dig nu
var duktig
var söt

Skynda på nu fotografen
Ta bilden i farten
min son är vild
Han ska bli polis när han blir stor

Se nu hur stark han är
när han lyfter stolen
Drar tjejerna i håret
Vilken tjejtjusare va?

Om jag får be alla föräldrar lämna rummet.
Alla barnen som blir kvar ska sätta sig i en ring på golvet
varannan pojke varannan flicka.
Om alla flickor skriker det högsta dom kan.
Och nu skriker alla pojkar.
Om alla flickor slår sönder varsin sak.
Och nu alla pojkar.
Om alla ger varandra varsin kram.
Om ni nu hoppar på ett ben genom rummet.
Om ni nu tillåter er att se hur fula och anskrämliga ut ni vill.
Om ni nu får se hur söta och prydliga ut ni vill.

Inte en förälder ville betala för dom skolfotona sen.

dikten handlar om..

Någon tyckte inte att jag skulle skriva ut en förklaring på dikterna. Det bästa är om dom talar för sig själva och att läsaren får skapa sin egen känsla över orden.

Nu sitter jag lite bakis, dagen efter internationella kvinnodagen. Jag träffade en kvinna som var snickare och jobbade på skanska, och en annan kvinna som arbetade som båtbyggare på Windy.
Passande tyckte jag.

Jag har i vart fall bestämt mig för att skriva något kring varje dikt, även om någon hade rätt i det han sa, så känner jag att jag vill trots allt förmedla min känsla, och då kan jag åtminstone beskriva omständigheterna kring dikten.

Den här dikten uppkom efter att det kliat i händerna på mig en hel dag. Jag satt på en konferens med en massa politiska pampar och diskuterade och funderade kring våld i nära relationer. Jag såg en hemsk film som fick tårarna att rinna.

Jag hade varken penna eller papper, och ville inte heller försvinna in i mig själv där jag satt och försökte vara social. Men när tillfället bjöds, och jag fick papper och penna framför näsan på mig, och en diskussion där jag inte alls kände mig hemma i, så skrev jag så pennan glödde.

Min vän jag var där med råkade läsa det jag skrivit, och ordnade det så fint, så jag fick gå upp på scenen och läsa upp detta inför alla pamparna. Jag trodde att hjärtat skulle stanna på mig. Kallsvettig och nervös.

Men det är bakgrunden till denna text. Känslan och storyn får ni pussla ihop själva, efter era egna erfarenheter.

Våld i nära relationer

Hur mår du?
Du som är kvinna.
Är du nöjd med ditt liv?
Kan du se möjligheterna i din vardag?

Vad händer egentligen?
När dörrarna är stängda.
Är allt den solskenshistoria som du målar upp?
Ljuger du för dig själv?

Ser du dina barn?
Hur deras ögon tåras.
När du förlåter, ber om ursäkt.
När du sviker dig själv.

Vet du vart livet ska ta vägen?
Du som är kvinna.
Du som är rädd varje dag.
Du som inte orkar mera.

Ge inte upp nu.
Snälla orka leva.
Torka tårarna på dina barn.
Du har fortfarande en chans.

Hur mår du?
Du som är kvinna.
Ska du ta tag i ditt liv?
Vill du hitta möjligheterna i din vardag?

dikten handlar om

Den här dikten är till dig..
Jag vet att solen lyser över ditt huvud var du än går.
Du väljer bara att inte se den.
Ljudet, tonerna finns omkring dig.
Du väljer bara att inte höra det.

Kanske är det så du ska leva?
Vem är jag att säga vad du ska känna..

Lev ditt liv min vän.. på ditt sätt, eller på mitt...
Lova mig en sak bara, glöm inte bort att le när du är glad.
Njut när livet är skönt.
Andas när luften är frisk.
Gråt när du behöver gråta.

Den här sången är till dig

Hör du tonerna?
De spelar för dig.

Det ljuder genom luften.
Det sprids med vinden.

Den här sången är till dig.
För att du ska höra.

Se dig omkring, där är livet.
Du står kvar och blundar.

Vad väntar du på?
Lyssna till sången.

Den är din, bara din.
Den för dig på rätt väg.

Du väljer att stå kvar i tystnad.
Håller för öronen.

Den här sången är till dig.
Därför spelar jag den högre.

Titta upp mot himlen.
Där bakom molnen finns solen.

Du kan inte se den idag.
Men kanske imorgon.

Dikten handlar om..

Den där idén du fick men inte kunde släppa.

När man ligger sömnlös och grubblar.
När man kommit över stadiet när man är trött.
Man går på som tåget och vill reda ut tankarna först.

När natten är som svartast, och staden är i dvala.
Det är då en sann konstnär arbetar.
Det är då man löser alla bekymmer och tankar man gått och grubblat på.

Just den här idén kommer inte lösas på en natt.
Den kommer ständigt gnaga i huvudet.
De kalla fötterna kommer att vara kalla ibland och varma ibland.
För ibland känns det rätt, ibland inte.

Stora funderingar kräver sina nätter av grubblerier.

Morgontimmans grubblerier

Ligger i en säng och är kall om fötterna.
Morgontimman närmar sig för snabbt.
Tankarna snurrar som galna.
Vem kan sova när man har en nykläckt fågelunge i huvudet?

Funderingar kring tillvaron.
Livet som är och livet som kommer.
Det kvittrar i skallen.
Kan inte sova när det låter som det gör.

En underlig känsla i magen.
Är det magkänslan som försöker säga något?
Den är lite svårtolkad.
Det kanske räcker med samarin?

Det är så lätt att ge efter.
Kasta sig in i impulsen.
Låta livet smeka kinden varsamt, eller alldeles för hårt.
Vilka val ska man egentligen göra för att det ska bli bra?

Det är besvärligt när man slarvar med det som borde vara viktigt.
När man ser allt det vackra som lite viktigare.
När man egentligen borde tänka efter före.
Det är så lätt att göra, och tänka sen.

En arbetslust, få förunnad.
Drabbad blir man ibland.
Resultatet säger allt.
Tänk om varje dag var sådan?

Vilka bragder skulle man kunna genomföra?
När man inte kan sitta still.
Att bara göra det man känner för.
Det kan sluta med att man är lycklig.

Fötterna börjar sakta tina.
Kroppen slappnar av.
Känslan av att vilja göra nu, precis nu.
Innan livet är för självklart. Igen.

Vilket är det rätta valet?
Det förstår man nog sen.
När man gjorde det man kände för.
Istället för det man borde.

Valet är inte så svårt.
Det är riskerna som är det otäcka.
Den kloka säger nej.
Den impulsiva säger ja.

Att vara klok leder in på en rak och tydlig väg.
Man ser slutmålet, och det är tryggt.
Att vara impulsiv är galet krokigt.
Men då blir det antingen bäst eller sämst.

Är det inte lite bättre att ta risken?
Låta allt bli bäst om det vill sig väl.
Istället för att nöja sig med det trygga.
Som de flesta andra har.

Nu är fötterna varma och behagliga.
Det är tillåtet att ge efter för gäspen.
Dags att sova, välkomna gryningen.
Valet är gjort för länge sen, och det är krokigt.

Fågelungen lämnar boet för inatt.
Den kommer tillbaka.
Till nästa sömnlösa natt.
Med kalla fötter.

dikten handlar om..

Har du någonsin känt att allt är emot dig. Det känns hopplöst, segt.
Du har ändå målmedvetet kämpat för att inte ge efter systemet.

Denna dikt handlar om när allt på en handvändning ändras.

Lyckan återvänder, solen skiner och ingenting kan hindra dig.

Din energi kommer tillbaka. Ja jag skrev ordagrant.

glöm aldrig vem du är

Eufori

Eufori
vad är det
är det när blombuskarna avslöjar den första knoppen på våren
är det när solen ler mot dig, trots att det än är kyligt
är det när oturen vänder och allt får sin lösning
är det när energin kommer tillbaka till en sarjad kropp
är det när vänner ser på dig att du behöver en hjälpande hand
och du får den
är det när sockerkakan aldrig hamnar i ungnen
smeten är ju god som den är
är det när du ser kärlek i varje ting
är det när vågorna är så höga att du får stänk i ansiktet när du går förbi
är det när du ser fåglarna leka på himlen
är det när natten är stjärnklar
är det när lusten att leva är större än något annat
är det när envisheten lönar sig
är det när din personlighet lyser igenom ditt leende
är det när de första ljusgröna grässtråna tittar upp
är det när du äntligen bestämt dig för att bara vara du?

Ja det är det

dikten handlar om...

Jag ska försöka ge er en förklaring på vad det är jag menar, eller vad jag vill få fram med det jag lägger upp på den här sidan.

Så dikten handlar om känslan av att man vill vara ensammen. Man vill stänga av mobilen, låta bli att öppna dörren när någon ringer på.

Nakenheten är en metafor för de stunder när man inte spelar i någon roll. När man klär av sig masken och ytan. När man tillåter sig att bara vara.

Alla människor behöver nångång stänga av lite. Komma ifrån. En del oftare än andra. Det är den flykten jag gestaltar i kvinnan som släpper alla hämningar i sitt rum. Bryter mot alla sina moraliska regler.

I min egna värld, där ingen ser

Kvinnan innanför dörren
Stannar upp och lyssnar.
Ingen där.

Dörren har hon låst noggrant.
Gardinerna är fördragna.
Ingen vet, ingen ser.

Naken dansar hon omkring.
Frukosten sköljs ner av vin.
Disken tar hon en annan dag.

En annan dag.
Det är en dag som inte finns.
Det är en dag man kan skylla på.

Telefonen ringer.
Ingen som svarar.
Ingen som hör.

Det ringer på dörren.
Kvinnan smyger tyst på tå.
Genom nyckelhålet ser hon någon.

Smyger in i lägenheten igen.
Andas ut när någon har gått.
skönt.

Ensammen.
Dansar naken genom rummet.
Rummet som är hela hennes värld.

Hela världen snurrar.
Mer vin.
Naken, svettig.

Endast svaga ljud utifrån avslöjar en omvärld.
En omvärld som inte existerar.
Just nu.

Inte då.
och inte sen.
Bara just nu