det är mörkt
men det bränns inte

det är natt
men än vet jag att gryningen kommer

det är plågsamt
men smärtan avtar till och från

det är du
och ingen annan
det kommer jag aldrig ifrån

Jag väntar alltid

Sluka mig hel
min eviga förföljare
jag hänger mig åt dig till sist

Du ser bortom dunklet.
Eller så ser du det inte alls.
Men sluka mig nu
innan mörkret hinner före.

Det gör ont
när du rör vid min själ

även om det är med socker
så smakar det surt

även om det är med silkeshandskar
så river det

även om det är den ljuvaste stämman
som viskar i mitt öra
precis innan gryningen kommer med ljuset

så är det ett skärande skri jag hör.

Så kom du min eviga förföljare
och sluka mig.

så länge du inte rör vid min själ så får du!

tick och tack så mycket.
dansen var god.

inte för att den smakade så mycket
eller för att jag var hungrig.

Mest för att själen ruttnar
och jag dansar så länge det går.

Det finns en mörkblå skål
som kallas livet.

där har jag länge dansat.
nu är skålen upp och ner och upp igen.

det är svårt att dansa då.
men det går.

Tick och tack och lov
för att jag fick en dans.

första gången jag blev trampad på tårna.
Där lärde jag mig något.

Nu är jag hungrig igen.
men inte på dans.

mer på den mörkblåa skålen.
som kallas livet.

det är en liten del
av något som är större.

Det kan aldrig bli helt igen.
det är förstört.

skalet av klementinen
har förvandlats till något platt och hårt.

Jag försöker suga ut saften
som sugits ut för länge sedan.

trasigt. tickande fast trasigt.
tiden går, även om batteriet är slut i klockan.

Jag kommer aldrig bli hel igen.

Min själ ruttnar bort.
Den är besudlad. Smutsig.

Men börjar jag städa nu,
försvinner den helt.

Var min vän.
Det lilla jag kan erövra av ditt hjärta.

ett tomt ruttet bortglömt hjärta.
det erbjuder jag i retur.

andas

in

ut

in

ut

Alldeles för fort.
får ingen luft.

Jag glömmer bort att andas
ibland
när hjärtat följer med på glid

Jag vill måla hela världen i samma färger som din själ.

Det blev så konstigt med ditt hår.
En dag var det borta.

Ditt hår försvann.
precis som du gjorde.
Borta..

Mitt hår lossnar.
Ibland ganska mycket.
Kommer jag också att försvinna?

Men jag vill inte bli osynlig.
Inte för dig.
jag ser dig inte längre.

Vem försöker jag lura?
Det handlar väl bara om att gömma sig.
inte försvinna.

Borde jag gömma mig?
Jag fryser.
Det kanske är varmare i garderoben.

Tyckte inte du att det var varmare där?
Jag kanske hittar dig därinne trots allt.
Med ditt hår.

Stirra inte sådär på mig!
Sluka mig hel istället...

bara du blundar först

dröm du. Dröm!
det är allt du kan.

Försvinn ur min åsyn.
Jag vill inte se dig.

Svälj allt jag ger dig.
Din fege fan.

Svälj ditt svin.
Hosta sen.. hosta upp allt igen.
det är allt du kan.

fina du

Lina-observationer

Följande observerades på bussen någonstans mellan Västervik och Växjö.

STAKETERA

sammanhang;
Ett gäng hus med staket på lite mer okonventionellt sätt. Lina tittar ut genom bussfönstret och utbrister något i stil med "de här människorna verkar ju staketera hur dom vill"

Natt!

Här sitter jag. Mitt i natten.

Passionerat smattrar jag ner html-koderna som om det handlade om lyrik.
Till viss del gör det ju det.
Numera.
Mina html-koder sminkar min poesi.

Jag lyssnar på KoRn alldeles för mycket. Jag börjar bli förfärligt beroende av den utvrålande kraften. Jag kan inte arbeta utan KoRn. Låter kanske konstigt med tanke på att det inte är särskillt lugn musik.

Klockan är två och det blir ingen sömn för mig i natt. Ingen poesi heller. Den får vänta. Det enda jag har i huvudet nu är hur jag ska formulera en extremt tråkig text. Inte vackert på något sätt. Bara en rent informativ text om vad som ska göras. Delegera ut en uppgift så tydligt som möjligt. Och här sitter jag ändå. Klockan är två. Och det blir inte mer sömn av att jag sitter så här.

Koffein och nikotin och alldeles för mycket annat att tänka på just nu. KoRn, snälla ge mig styrkan att jobba som en bäver i natt. Så jag kan åka hem till min pappa och koppla av lite i helgen. Nästa vecka är lika intensiv den. Jag menar.. Vad är ett höstlov?

Min mage kurrar och ögonlocken fladdrar. Det får bli lite energipåfyllnad nu, sen tänker jag klicka ner allt som har med internet att göra för en stund och.. ja, jobba som en bäver.

Min lilla fina blogg utvecklar sig. Jag är långt ifrån nöjd. Vi hade dock föreläsning om webdesign hela förmiddagen och det var otroligt givande. Allt som sades om html bara fastnade på hjärnan. Jag känner mig som en html-wiki. Jag har svaren. Allt jag lär mig om html bara finns där. Är det inte så att ett nytt beroende börjar sin karriär i mitt sinne?

kurr kurr sa magen igen. Jisses. Bäst jag får tyst på den!

Sen, tråkigt dokument som jag tänker liva upp med knasiga färger. Blir nog bra då. Önska mig lycka till.

/Mimmi Lowejko


Ps. Nu något senare är jag nästan klar med dokumentet.. och jag var tvungen att print screena så ni får se. Det blev hundra gånger roligare att skriva med lite färg på texten.

Och så var det dags. Min blogg har numera ett eget domännamn!

www.sjungmitthjarta.se

Men men.. jag har fortfarande mycket att göra innan jag är helt nöjd. Vänta och se!

Ursäkta röran, vi bygger om!

Dags för förändring på bloggen!

Freedom is my air

I dont want to hear your tender words
I dont want to see your begging face
My freedom is my addiction
You can never take it away from me

Agree with this or stay away

My life is an ashtray
Where I can be myself
my additction is my life

Freedom is a legal drug
I use it to get high

du igen.. jag är ingenting

Jag är ingenting för dig. Du ser rakt igenom mig när du iskallt går förbi. Du hör inte när jag skrattar åt dina skämt. Även om ingen annan skrattar. Du skulle inte höra mig ens om jag stod bredvid dig och skrek att HÄR ÄR JAG!

Jag är inte luften du andas. Du tar upp en ny ciggarett och förgiftar dina lungor istället. Du blåser rökringar. I hemlighet försöker jag också. Men mina ringar blir aldrig lika fantastiska som dina. Dina är alltid perfekta.

Jag finns inte i dina tankar. Din blick är långt borta de gånger jag ser dig. Dina tankar är så mörka. De skrämmer mig. Du ser aldrig ljuset, hur mycket jag än försöker lysa för dig. Kanske behöver jag sätta mig själv i brand? Skulle du släcka den åt mig då? Jag brinner..

Jag hör inte hemma i din värld. Där finns bara ditt whiskeyglas och dina ciggaretter. Ditt mörker och dina tankar. Jag är bara en jobbig väntetid mellan ett bussbyte på din resa mot din undergång. Du stampar otåligt och vill vidare när du tvingas till mitt sällskap.

Även om jag önskar att jag kunde hjälpa dig att vända och åka tillbaka till livet, så vet jag att du inte lyssnar. Du kan inte höra mig. Du lyssnar inte. Det är så du fungerar. Du söker din egen undergång och missar att se att någon älskar dig.

Jag är ditt bussbyte. Din väntetid. Även om jag skulle få dig att vända så är jag kvar här i mitten. Varken i mörker eller ljuset. Jag är ingenting. Ingenting för dig.