Bilden är tagen av Erik Carling.
På den gamla kyrkogården utanför psyksjukhuset finns det runt 400 gravar.
Jag var ute och promenerade tillsammans med min gode vän Erik Carling, när vi bestämde oss för att vandra förbi det gamla mentalsjukhuset. Det är inte bara en vacker plats, utan också ett av Västerviks turistmål. Eftersom jag snart ska flytta härifrån tyckte jag att det var dags att för första gången göra ett besök där.
Det var en rejäl promenad hemmifrån mig, men verkligen värt det. Vi gick längs med vattnet och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi njöt av den vackra solnedgången och sommaren.
När vi närmade oss den gamla kyrkogården var jag nyfiken. Jag hade ju självklart hört talas om den innan, men aldrig sett den med egna ögon. En förvuxen äng uppenbarade sig framför oss och vi började genast undersöka.
Det jag möttes av var en tragik utan dess like. Det var gravar lite här och var. Vissa gravstenar såg handgjorda ut och hela kyrkogården var helt förfallen. Tydligen är det oklart för vad som ska hända med kyrkogården och vem som ska ta ansvar för den.
En artikel om kyrkogården
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=2330947
En insändare om kyrkogården
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=2331865
Vi såg oss omkring och fick sällskap av ett halvskyggt rådjur. Det var då jag hittade graven med den hemska dikten (se bilden ovan). Jag kunde inte förstå hur man kan skriva så på en grav.
"Visst är döden grym, visst är graven kall, men för den som blott lida skall är döden skönare än livet"
Vi lämnade kyrkogården och den tunga stämningen som rådde där för att gå vidare. Mentalsjukhuset tronade upp sig i all sin prakt och den vackra miljön vittnade inte för ett ögonblick om de plågsamma metoder som utövades för att göra patienter "friska", eller kanske rent inofficiellt skynda på deras död.
Igårkväll när jag återigen diskuterade kyrkogården med min vän Erik så hade han gjort lite efterforskningar.
Graven tillhör en ung tjej vid namn Elin som hade tagit livet av sig. Hon var schitzofren och antagligen inlagd på sjukhuset. Hon fick inte bara en grav, utan två stycken.
Ännu mer konstigt och vridet, och man kan ju undra hur friska dom som jobbade på sjukhuset var när dom tillät det. Elin var kanske schitzofren, men hon förtjänar lite värdighet. Den dikten och historien om de två gravarna ger mig kalla kårar längs med hela ryggraden och tankarna vandrar genast till alla andra som låg utplacerade. Huller om buller över hela slänten. 400 döda.
Vad dog dom av? Vad var deras sjukdomar? Blev deras sjukdom förvärrat av behandlingarna? Hur många tog sig egentligen levande och friska därifrån?
Och framförallt, varför bryr sig ingen om detta?
Det finns en kyrkogård och en historia att berätta, men det enda det talas om är att göra området till "holiday club".
Jag sörjer en stund i min ensamhet vid min dataskärm. Jag sänder en tanke till alla dom som ligger begravda i de övervuxna markerna kring sjukhuset. Och deras familjer.
Det jag sörjer mest är det bristande intresset av att berätta historian vidare. Vem är Elin?
Det sista jag tänker göra innan jag lämnar stan är att promenera ut till kyrkogården och lägga en blomma på hennes grav. Hon får mig att minnas en annan god vän, som lustigt nog bar samma namn. Elin. Hon tog livet av sig tidigare i år.
Så därför vill jag att mina ord och tankar ska föras vidare "till minne av de bortglömda och undangömda"
7 kommentarer:
Det är faktiskt sjukt hur en kyrkogård kan falla i "glömska" som den vid Gertrudsvik. Besök stället nattetid, creepy stämning utlovas!
Det skulle jag aldrig våga!
Det var tillräckligt kuslig stämning e.m/kvällen..
Om du undrar hur det kan finnas ca 400 gravar men bara ca 50 stenar beror det på att så gott som bara de anställda fick gravstenar. De sjuka fick träpinnar nedstuckna i marken som har ruttnat för länge sen.
Det gör mig helt vansinnig att de ska bygga resort-hotell där ute och att de börjat avverka skog vid kyrkogården. Om de inte fick ro i livet kan de väl åtminstonde få ro i döden!
Det här blir bara värre o värre... Jag får mer och mer lust att nysta i det här!
Gripande och tragiskt. Jag fick ont i magen och i hjärtat av Elin och den hemska dikten. Bra att du skriver om det och bryr dig!! Kram
Hej älskling välkommen till Sverige. Du satte verkligen igång min fantasi med det här inlägget. En begravningsplats på ett mentalsjukhus. Jag jobbade en sommar på det här sjukhuset och genomförde i mina ögon min viktigaste arbetsinsats genom hela livet här. Det mänskliga lidandet och totala passerandet av mentala organisationen kan inte föreställas. Däremot är den emotionella kontakten mellan människorna som vanligt (för det mesta). Dessa människor är idag utlämnade till att bo i eget boende enligt den liberala principen att alla ska klara sig själva i eget boende. Så nu sitter alla tokstollarna i var sin lägenhet vid var sitt köksbord och lallar för sig själva.
Hatar den där dikten..
Min pappa har en ganska läskig historia från när han var lite som hände där ute.. Och han är en av de största skeptikerna jag vet.
Har varit där ute själv både nattetid och dagtid. Får dock inga bra känslor där ute alls. Inte ens när solen ligger på och det är vackert ljus, allt handlar om stämningen.. Uscha.
Skicka en kommentar