Morgontimmans grubblerier

Ligger i en säng och är kall om fötterna.
Morgontimman närmar sig för snabbt.
Tankarna snurrar som galna.
Vem kan sova när man har en nykläckt fågelunge i huvudet?

Funderingar kring tillvaron.
Livet som är och livet som kommer.
Det kvittrar i skallen.
Kan inte sova när det låter som det gör.

En underlig känsla i magen.
Är det magkänslan som försöker säga något?
Den är lite svårtolkad.
Det kanske räcker med samarin?

Det är så lätt att ge efter.
Kasta sig in i impulsen.
Låta livet smeka kinden varsamt, eller alldeles för hårt.
Vilka val ska man egentligen göra för att det ska bli bra?

Det är besvärligt när man slarvar med det som borde vara viktigt.
När man ser allt det vackra som lite viktigare.
När man egentligen borde tänka efter före.
Det är så lätt att göra, och tänka sen.

En arbetslust, få förunnad.
Drabbad blir man ibland.
Resultatet säger allt.
Tänk om varje dag var sådan?

Vilka bragder skulle man kunna genomföra?
När man inte kan sitta still.
Att bara göra det man känner för.
Det kan sluta med att man är lycklig.

Fötterna börjar sakta tina.
Kroppen slappnar av.
Känslan av att vilja göra nu, precis nu.
Innan livet är för självklart. Igen.

Vilket är det rätta valet?
Det förstår man nog sen.
När man gjorde det man kände för.
Istället för det man borde.

Valet är inte så svårt.
Det är riskerna som är det otäcka.
Den kloka säger nej.
Den impulsiva säger ja.

Att vara klok leder in på en rak och tydlig väg.
Man ser slutmålet, och det är tryggt.
Att vara impulsiv är galet krokigt.
Men då blir det antingen bäst eller sämst.

Är det inte lite bättre att ta risken?
Låta allt bli bäst om det vill sig väl.
Istället för att nöja sig med det trygga.
Som de flesta andra har.

Nu är fötterna varma och behagliga.
Det är tillåtet att ge efter för gäspen.
Dags att sova, välkomna gryningen.
Valet är gjort för länge sen, och det är krokigt.

Fågelungen lämnar boet för inatt.
Den kommer tillbaka.
Till nästa sömnlösa natt.
Med kalla fötter.