Solen värmer den som är glad
bränner den som är impulsiv
gömmer sig för den som känner sig ensam
Regnet svalkar den som är het
piskar den som är sliten
blöter den som är på väg att drunkna.
Vinden stöttar den som är på rätt väg
hindrar den som går fel
Står stilla för den som är osäker.
Elden brinner för den som har gnistan
är för het för den som har bråttom
slocknar för den som har tappat viljan.
Solen, regnet, vinden och elden
är bra för den som har viljan
dåligt för den som tappat lusten
och farligt för den som vill för mycket.
22 april 2008
18 april 2008
blev lite vanligt bloggande med
Jag satte mig ner och kollade över lite vad jag hade skrivit. Det visar sig då att jag har skrivit ca 50 dikter på datorn. Alla oredigerade handskrivna dikter har jag inte räknat in då, men det är säkert ungefär lika många.
Det har alltså gått två månader och jag har skrivit runt 70-100 dikter.
Utöver det har jag skrivit klart utkastet till min bok. Insändare till VT och bloggar på Congerobloggen, och min "dagboks"-blogg med.
Jag skriver på allt jag kommer över. Gamla kvitton. Inköpslistor. Jag skriver på mobilen, så där har jag fullt av små visdomsord.
Ord är makt. Jag skrev en dikt en gång som handlar om att skriva. Där skrev jag om hur orden inte ska vara ord, utan en känsla. Man ska inte tolka orden man läser, utan känslan man känner.
Jag förmedlar känslor med mina ord. Man kan stirra sig blind och undra vad jag menar, och gör man det har man missuppfattat mig. Jag vill att man ska läsa mina dikter och känna känslan jag kände när jag skrev den.
Jag vet att det finns en massa regler för hur texter ska se ut. Att olika verser ska känna igen varandra, och bla bla bla. Det fina i det som jag skriver är att jag bara skriver det jag känner för för stunden. Just nu känner jag för att skriva ett ord.
Varm
Det finns ingen som kopplar vad jag menar med det. Det enda man kan förstå är känslan av att vara varm. Jag är varm för att livet är underbart. För att jag ligger under ett täcke. För att jag har feber.
Jag är varm när jag tänker på vänner jag gillar. Jag blir varm när jag tänker på dom som gör mig illa. Ja, jag blir varm, jag kokar nästan över.
Vad gör dig varm? Och förstår du vad jag menar?
Nu ska jag ta tag i min dag. Det borde jag gjort för länge sen.
Men jag har slutat kräva så mycket av mig själv. Jag är den eviga tidspotimisten, jag hänger fast vid uttrycket "det löser sig" och jag har tandvärk.
Så är det. Ord. Dom strömmar ur mig. Vill du läsa dom så läs. Annars låt bli. Kommentera gärna. Jag vill veta vad du tycker.
Kärlek
/mimmi
Det har alltså gått två månader och jag har skrivit runt 70-100 dikter.
Utöver det har jag skrivit klart utkastet till min bok. Insändare till VT och bloggar på Congerobloggen, och min "dagboks"-blogg med.
Jag skriver på allt jag kommer över. Gamla kvitton. Inköpslistor. Jag skriver på mobilen, så där har jag fullt av små visdomsord.
Ord är makt. Jag skrev en dikt en gång som handlar om att skriva. Där skrev jag om hur orden inte ska vara ord, utan en känsla. Man ska inte tolka orden man läser, utan känslan man känner.
Jag förmedlar känslor med mina ord. Man kan stirra sig blind och undra vad jag menar, och gör man det har man missuppfattat mig. Jag vill att man ska läsa mina dikter och känna känslan jag kände när jag skrev den.
Jag vet att det finns en massa regler för hur texter ska se ut. Att olika verser ska känna igen varandra, och bla bla bla. Det fina i det som jag skriver är att jag bara skriver det jag känner för för stunden. Just nu känner jag för att skriva ett ord.
Varm
Det finns ingen som kopplar vad jag menar med det. Det enda man kan förstå är känslan av att vara varm. Jag är varm för att livet är underbart. För att jag ligger under ett täcke. För att jag har feber.
Jag är varm när jag tänker på vänner jag gillar. Jag blir varm när jag tänker på dom som gör mig illa. Ja, jag blir varm, jag kokar nästan över.
Vad gör dig varm? Och förstår du vad jag menar?
Nu ska jag ta tag i min dag. Det borde jag gjort för länge sen.
Men jag har slutat kräva så mycket av mig själv. Jag är den eviga tidspotimisten, jag hänger fast vid uttrycket "det löser sig" och jag har tandvärk.
Så är det. Ord. Dom strömmar ur mig. Vill du läsa dom så läs. Annars låt bli. Kommentera gärna. Jag vill veta vad du tycker.
Kärlek
/mimmi
Förkyld med feber
Vaken betyder vemod.
Munnen är full av taggtråd.
Jag hostar tills jag får ont.
Tandvärk.
Lungorna rosslar.
Huvudet bankar som om någon var därinne.
Orkar inte resa mig upp.
Borde kliva upp ur sängen.
Borde göra saker.
Ligger kvar.
Med feber.
Blomman dör i mitt fönster.
Jag orkar inte göra något åt det.
Jag orkar inte göra nåt.
Jag svarar inte ens i telefon.
Vet inte vad jag ska säga.
Kan inte säga nåt heller.
Min röst har försvunnit.
Febern gör mig konstig.
Nu måste jag gå upp.
Jag har mycket jag måste göra idag.
Bara låtsas som ingenting.
Dricka mycket kaffe och glömma bort att man är sjuk.
Sen får jag svimma ner i sängen igen.
För ännu en sömnlös natt.
Hostandes.
För att återigen vakna upp.
Lite mer sjuk än dagen innan.
Mer saker att göra ändå.
Munnen är full av taggtråd.
Jag hostar tills jag får ont.
Tandvärk.
Lungorna rosslar.
Huvudet bankar som om någon var därinne.
Orkar inte resa mig upp.
Borde kliva upp ur sängen.
Borde göra saker.
Ligger kvar.
Med feber.
Blomman dör i mitt fönster.
Jag orkar inte göra något åt det.
Jag orkar inte göra nåt.
Jag svarar inte ens i telefon.
Vet inte vad jag ska säga.
Kan inte säga nåt heller.
Min röst har försvunnit.
Febern gör mig konstig.
Nu måste jag gå upp.
Jag har mycket jag måste göra idag.
Bara låtsas som ingenting.
Dricka mycket kaffe och glömma bort att man är sjuk.
Sen får jag svimma ner i sängen igen.
För ännu en sömnlös natt.
Hostandes.
För att återigen vakna upp.
Lite mer sjuk än dagen innan.
Mer saker att göra ändå.
09 april 2008
Morgontimmans grubblerier (del 2)
Dom behöver inte vara intellektuella
tankarna som snurrar.
Dom kan vara lika ihåliga som en toarulle.
man kan nästan höra ekot.
Det är precis som om tankarna skjuts upp.
Man vet inte var man ska börja.
Det finns ingen konkret start.
Då är det smidigast att blunda.
Blunda ja, men inte sova.
Det går inte.
Tankarna finns ju där.
Hur man än försöker glömma.
Morgontimman är här igen.
Sakta ljusnar det ute.
Fötterna är varma inatt.
För varma, nästan så man förgås.
Känslan av att bara vilja ge upp.
Den är total.
Ge efter, ge vika.
Tröttheten kommer, och den kommer ordentligt.
Hur är tanken att livet ska gå vidare?
När man själv inte har en aning.
Hur ska man veta åt vilket håll man ska kliva åt?
När inte ens benen bär.
Livet kan vara en plåga.
Alltsom oftast bjuds det på gräddbullar.
Men ibland ska styrkan prövas.
Då står man där plötsligt och måste ta steget.
Var är vinden när man behöver den som bäst.
Den behövs för att visa vägen.
Att stå där helt ensammen kan vara en risk.
En risk för riskabel för att ta.
Känslan av att vilja falla.
Hårt och handlöst.
Ligga i en hög och bara blunda.
Sluta sig från omvärlden.
Då kommer signalen.
Den som säger åt dig att leva.
Den som tvingar dig upp på fötterna.
Man får inte fastna för långa stunder.
Livet ska inte vara lätt.
Man behöver må dåligt för att man ska må bra.
Livet är som skönast när man tagit sig upp.
Upp till ytan, efter det att botten är nådd.
Nu är det dags att sova.
Morgonen bjuder på nya överaskningar.
Men hur ska man veta.
Det är då man har somnat.
tankarna som snurrar.
Dom kan vara lika ihåliga som en toarulle.
man kan nästan höra ekot.
Det är precis som om tankarna skjuts upp.
Man vet inte var man ska börja.
Det finns ingen konkret start.
Då är det smidigast att blunda.
Blunda ja, men inte sova.
Det går inte.
Tankarna finns ju där.
Hur man än försöker glömma.
Morgontimman är här igen.
Sakta ljusnar det ute.
Fötterna är varma inatt.
För varma, nästan så man förgås.
Känslan av att bara vilja ge upp.
Den är total.
Ge efter, ge vika.
Tröttheten kommer, och den kommer ordentligt.
Hur är tanken att livet ska gå vidare?
När man själv inte har en aning.
Hur ska man veta åt vilket håll man ska kliva åt?
När inte ens benen bär.
Livet kan vara en plåga.
Alltsom oftast bjuds det på gräddbullar.
Men ibland ska styrkan prövas.
Då står man där plötsligt och måste ta steget.
Var är vinden när man behöver den som bäst.
Den behövs för att visa vägen.
Att stå där helt ensammen kan vara en risk.
En risk för riskabel för att ta.
Känslan av att vilja falla.
Hårt och handlöst.
Ligga i en hög och bara blunda.
Sluta sig från omvärlden.
Då kommer signalen.
Den som säger åt dig att leva.
Den som tvingar dig upp på fötterna.
Man får inte fastna för långa stunder.
Livet ska inte vara lätt.
Man behöver må dåligt för att man ska må bra.
Livet är som skönast när man tagit sig upp.
Upp till ytan, efter det att botten är nådd.
Nu är det dags att sova.
Morgonen bjuder på nya överaskningar.
Men hur ska man veta.
Det är då man har somnat.
02 april 2008
Rasade korthus
Hela livet hade den gamla farbrorn jobbat för att bygga det högsta korthuset.
För varje dag hade han byggt korthus som ganska snart rasat.
Då hade de varit så obetydligt små, så det hade inte gjort så mycket.
Men så en dag lyckades farbrorn göra ett korthus, större än något han sett innan. För var kort han placerade blev han mer och mer orolig för att det skulle rasa. Men sin oro till trots kunde han inte sluta.
Intensivt byggde han på sitt korthus. Han glömde bort tid och rum och det blev bara högre och högre.
Med ett barns glöd i ögonen placerade han kort efter kort. Oron över att det skulle rasa nu var enorm.
Med en darrig hand placerade han det sista ödesdigra kortet och korthuset rasade.
Med en stor sorg i sitt hjärta såg han på spillrorna som var kvar. Det fanns så mycket kort omkring honom att han nästan drunknade i dom.
Den kvällen dog något i honom. Lusten och viljan var som spårlöst borta. Han hade byggt det för högt, och klarade inte av att se när det rasade.
Han försökte aldrig mera bygga korthus igen.
För varje dag hade han byggt korthus som ganska snart rasat.
Då hade de varit så obetydligt små, så det hade inte gjort så mycket.
Men så en dag lyckades farbrorn göra ett korthus, större än något han sett innan. För var kort han placerade blev han mer och mer orolig för att det skulle rasa. Men sin oro till trots kunde han inte sluta.
Intensivt byggde han på sitt korthus. Han glömde bort tid och rum och det blev bara högre och högre.
Med ett barns glöd i ögonen placerade han kort efter kort. Oron över att det skulle rasa nu var enorm.
Med en darrig hand placerade han det sista ödesdigra kortet och korthuset rasade.
Med en stor sorg i sitt hjärta såg han på spillrorna som var kvar. Det fanns så mycket kort omkring honom att han nästan drunknade i dom.
Den kvällen dog något i honom. Lusten och viljan var som spårlöst borta. Han hade byggt det för högt, och klarade inte av att se när det rasade.
Han försökte aldrig mera bygga korthus igen.
31 mars 2008
Galen, spontan och impulsiv
Du är galen men jag mår bra då
Tänk om livet alltid var så
Om du var här just nu
skulle vi leka då, jag och du?
Jag vet att det inte alltid är bra.
Men om jag fick välja, är bra vad jag vill ha.
Det finns så mycket saker jag borde göra.
Alla tjatar, men jag har slutat höra.
Allt som händer är vad jag känner för.
Sen skiter jag i vad alla andra gör.
Kom hit nu och lek med mig.
Jag vill ju bara vara med dig.
Tänk om livet alltid var så
Om du var här just nu
skulle vi leka då, jag och du?
Jag vet att det inte alltid är bra.
Men om jag fick välja, är bra vad jag vill ha.
Det finns så mycket saker jag borde göra.
Alla tjatar, men jag har slutat höra.
Allt som händer är vad jag känner för.
Sen skiter jag i vad alla andra gör.
Kom hit nu och lek med mig.
Jag vill ju bara vara med dig.
Solen, regnet, vinden och elden
Solen värmer den som är glad
bränner den som är impulsiv
gömmer sig för den som känner sig ensam
Regnet svalkar den som är het
piskar den som är sliten
blöter den som är på väg att drunkna.
Vinden stöttar den som är på rätt väg
hindrar den som går fel
Står stilla för den som är osäker.
Elden brinner för den som har gnistan
är för het för den som har bråttom
slocknar för den som har tappat viljan.
Solen, regnet, vinden och elden
är bra för den som har viljan
dålig för den som tappat lusten
och farlig för den som vill för mycket.
bränner den som är impulsiv
gömmer sig för den som känner sig ensam
Regnet svalkar den som är het
piskar den som är sliten
blöter den som är på väg att drunkna.
Vinden stöttar den som är på rätt väg
hindrar den som går fel
Står stilla för den som är osäker.
Elden brinner för den som har gnistan
är för het för den som har bråttom
slocknar för den som har tappat viljan.
Solen, regnet, vinden och elden
är bra för den som har viljan
dålig för den som tappat lusten
och farlig för den som vill för mycket.
23 mars 2008
Du är galen men jag mår bra då
Tänk om livet alltid var så
Om du var här just nu
skulle vi leka då, jag och du?
Jag vet att det inte alltid är bra.
Men om jag fick välja, är bra vad jag vill ha.
Det finns så mycket saker jag borde göra.
Alla tjatar, men jag har slutat höra.
Allt som händer är vad jag känner för.
Sen skiter jag i vad alla andra gör.
Kom hit nu och lek med mig.
Jag vill ju bara vara med dig.
Jag är beroende
Jag är beroende av den där fjädern i nacken
jag är beroende av den där doften
Jag är beroende av att inte kunna säga nej
jag är beroende av tanken
Jag är beroende av den där smaken
Jag är beroende av inte kunna få nog
Jag är beroende av den där känslan
Jag är beroende av den där värmen
jag är beroende av bristen på självdisiplin
jag är beroende av att göra glädje
Jag är beroende av att hysteriskt skratta
Jag är beroende av musiken som klingar
Jag är beroende och kan fan inte säga nej
jag är beroende av den där doften
Jag är beroende av att inte kunna säga nej
jag är beroende av tanken
Jag är beroende av den där smaken
Jag är beroende av inte kunna få nog
Jag är beroende av den där känslan
Jag är beroende av den där värmen
jag är beroende av bristen på självdisiplin
jag är beroende av att göra glädje
Jag är beroende av att hysteriskt skratta
Jag är beroende av musiken som klingar
Jag är beroende och kan fan inte säga nej
dedikerad till min mor
Jag vaggas av vinden.
Den finns runt omkring mig.
När jag behöver luft under vingarna finns den där.
När jag är inomhus, så vet jag att den alltid finns där utanför.
När jag är utomhus är det lätt att ta sig fram.
Jag får medvind.
Varje steg blir lätt och vinden ger mig energi.
Jag har ett stöd som för mig framåt i rätt riktning.
Rufsar mig i håret.
När det blir stiltje så känns det skönt.
Jag är fortfarande trygg, men jag får själv välja vart jag vill gå.
När stormen ryter är jag inte rädd.
Det får bli en lärdom.
Jag måste klä mig varmare nästa gång.
När motvinden håller mig tillbaka,
så förstår jag till slut att jag går åt fel håll.
Jag vänder om, och inser att det var ju trots allt ett stöd och en vägvisare.
Den finns runt omkring mig.
När jag behöver luft under vingarna finns den där.
När jag är inomhus, så vet jag att den alltid finns där utanför.
När jag är utomhus är det lätt att ta sig fram.
Jag får medvind.
Varje steg blir lätt och vinden ger mig energi.
Jag har ett stöd som för mig framåt i rätt riktning.
Rufsar mig i håret.
När det blir stiltje så känns det skönt.
Jag är fortfarande trygg, men jag får själv välja vart jag vill gå.
När stormen ryter är jag inte rädd.
Det får bli en lärdom.
Jag måste klä mig varmare nästa gång.
När motvinden håller mig tillbaka,
så förstår jag till slut att jag går åt fel håll.
Jag vänder om, och inser att det var ju trots allt ett stöd och en vägvisare.
19 mars 2008
frågor och svar
Vem ska kunna svara?
Jag har en fråga.
Jag är så ensam.
Ingen vet något svar.
Jag frågar alla.
Ingen kan svara.
Ingen som vet.
Jag träffade dig.
Ställde min fråga.
Du visste något.
Men du sa det inte till mig.
Jag frågade varför.
Du svarade.
Det är du själv som har svaret.
Ingen annan.
Jag har en fråga.
Jag är så ensam.
Ingen vet något svar.
Jag frågar alla.
Ingen kan svara.
Ingen som vet.
Jag träffade dig.
Ställde min fråga.
Du visste något.
Men du sa det inte till mig.
Jag frågade varför.
Du svarade.
Det är du själv som har svaret.
Ingen annan.
morgontimmans grubblerier
Dom behöver inte vara intellektuella
tankarna som snurrar.
Dom kan vara lika ihåliga som en toarulle.
man kan nästan höra ekot.
Det är precis som om tankarna skjuts upp.
Man vet inte var man ska börja.
Det finns ingen konkret start.
Då är det smidigast att blunda.
Blunda ja, men inte sova.
Det går inte.
Tankarna finns ju där.
Hur man än försöker glömma.
Morgontimman är här igen.
Sakta ljusnar det ute.
Fötterna är varma inatt.
För varma, nästan så man förgås.
Känslan av att bara vilja ge upp.
Den är total.
Ge efter, ge vika.
Tröttheten kommer, och den kommer ordentligt.
Hur är tanken att livet ska gå vidare?
När man själv inte har en aning.
Hur ska man veta åt vilket håll man ska kliva åt?
När inte ens benen bär.
Livet kan vara en plåga.
Alltsom oftast bjuds det på gräddbullar.
Men ibland ska styrkan prövas.
Då står man där plötsligt och måste ta steget.
Var är vinden när man behöver den som bäst.
Den behövs för att visa vägen.
Att stå där helt ensammen kan vara en risk.
En risk för riskabel för att ta.
Känslan av att vilja falla.
Hårt och handlöst.
Ligga i en hög och bara blunda.
Sluta sig från omvärlden.
Då kommer signalen.
Den som säger åt dig att leva.
Den som tvingar dig upp på fötterna.
Man får inte fastna för långa stunder.
Livet ska inte vara lätt.
Man behöver må dåligt för att man ska må bra.
Livet är som skönast när man tagit sig upp.
Upp till ytan, efter det att botten är nådd.
Nu är det dags att sova.
Morgonen bjuder på nya överaskningar.
Men hur ska man veta.
Det är då man har somnat.
18 mars 2008
Insändare i Västervikstidningen (17/3)
En affärsidé!
Idag skänker jag en affärsidé till den som vill ta emot den.
Den går ut på att sälja tid på burk.
Varje måndag funderar jag på hur tiden ska räcka till
för att hinna med att göra allt man ska och allt man vill.
Ofta resulterar det i lite sömn, och mycket arbete och
pusslande. De som blir lidande är vännerna. Det känns
nästan sorgligt när man får plocka fram kalendern för att
boka in ett möte med dom. Som man senare får avboka,
för att något kommer emellan.
Hemma staplas disken på hög, och tvättstugan som man bokat
får man lov att boka om igen. Alltsom oftast händer det att saker
glöms bort. Missar jag att skriva in något i min kalender så är det
dömt att försvinna ur mitt huvud likaså.
Jag vet att jag inte är ensam. Hela den här staden är full av
människor som inte kan säga nej. Dyker ett förslag upp,
som man tycker verkar spännande är det väl omöjligt att säga nej?
Då försvinner alltså ytterligare lite tid.
Så, du som har lite entreprenörskapsanda och är lite påhittig.
Du som kanske har en stund över. Du som ser möjligheterna
till att bli miljonär i min idé. Kom på ett bra sätt för hur man skulle
kunna sälja tid på burk. Kosta vad det kosta vill, jag skulle köpa ett
helt lager och fylla mitt hem med.
/Mimmi Lowejko
Idag skänker jag en affärsidé till den som vill ta emot den.
Den går ut på att sälja tid på burk.
Varje måndag funderar jag på hur tiden ska räcka till
för att hinna med att göra allt man ska och allt man vill.
Ofta resulterar det i lite sömn, och mycket arbete och
pusslande. De som blir lidande är vännerna. Det känns
nästan sorgligt när man får plocka fram kalendern för att
boka in ett möte med dom. Som man senare får avboka,
för att något kommer emellan.
Hemma staplas disken på hög, och tvättstugan som man bokat
får man lov att boka om igen. Alltsom oftast händer det att saker
glöms bort. Missar jag att skriva in något i min kalender så är det
dömt att försvinna ur mitt huvud likaså.
Jag vet att jag inte är ensam. Hela den här staden är full av
människor som inte kan säga nej. Dyker ett förslag upp,
som man tycker verkar spännande är det väl omöjligt att säga nej?
Då försvinner alltså ytterligare lite tid.
Så, du som har lite entreprenörskapsanda och är lite påhittig.
Du som kanske har en stund över. Du som ser möjligheterna
till att bli miljonär i min idé. Kom på ett bra sätt för hur man skulle
kunna sälja tid på burk. Kosta vad det kosta vill, jag skulle köpa ett
helt lager och fylla mitt hem med.
/Mimmi Lowejko
Citat
"Jag struntar i regler, seder och bruk
Att älska är allt man behöver för att inte bli sjuk"
(Caj Karlsson - bara döda fiskar följer strömmen)
Att älska är allt man behöver för att inte bli sjuk"
(Caj Karlsson - bara döda fiskar följer strömmen)
Vet du vem jag är, egentligen?
Om du kunde se mig nu
Jag sitter på en stol
Jag tittar ner
Jag ser ingen sol
Jag finns inte mer
Sedan länge är mina forna ideal
blott en bortglömd saga.
Jag har nog varit mera liberal
Nu är jag till för att behaga.
Min dörr låser jag noggrant var kväll
mitt hem är min borg
Förr var jag visst en rebell
Nu är jag mest dränkt i sorg
Jag minns fragmenten ifrån en stund
När känslorna var heta.
Livet log, jag var frisk och sund,
Jag behövde inte streta.
Jag sitter nu på backen
Jag tittar upp mot molnen
Jag söker solen
Jag sitter på en stol
Jag tittar ner
Jag ser ingen sol
Jag finns inte mer
Sedan länge är mina forna ideal
blott en bortglömd saga.
Jag har nog varit mera liberal
Nu är jag till för att behaga.
Min dörr låser jag noggrant var kväll
mitt hem är min borg
Förr var jag visst en rebell
Nu är jag mest dränkt i sorg
Jag minns fragmenten ifrån en stund
När känslorna var heta.
Livet log, jag var frisk och sund,
Jag behövde inte streta.
Jag sitter nu på backen
Jag tittar upp mot molnen
Jag söker solen
Jag dansar, och jag dansar själv
Jag dansar hela natten.
Mina skor är slängda åt sidan.
Mina armar rör sig utan att jag behöver be dom.
Det är som om jag flyger.
Min värld snurrar.
Jag är svettig.
Jag är lycklig.
Jag dansar, och jag dansar med mig själv.
Musiken som spelas är den bästa jag vet.
Jag sjunger med för allt vad jag är värd.
Folk står runt omkring och förundras.
Jag dansar, och jag dansar med mig själv.
Jag dansar utan skoskav.
Jag behöver inga skor.
När natten förvandlas till gryning dansar jag ännu.
Kanske dansar jag tillsammans med någon imorn.
Inatt dansar jag bara med mig själv.
Mina skor är slängda åt sidan.
Mina armar rör sig utan att jag behöver be dom.
Det är som om jag flyger.
Min värld snurrar.
Jag är svettig.
Jag är lycklig.
Jag dansar, och jag dansar med mig själv.
Musiken som spelas är den bästa jag vet.
Jag sjunger med för allt vad jag är värd.
Folk står runt omkring och förundras.
Jag dansar, och jag dansar med mig själv.
Jag dansar utan skoskav.
Jag behöver inga skor.
När natten förvandlas till gryning dansar jag ännu.
Kanske dansar jag tillsammans med någon imorn.
Inatt dansar jag bara med mig själv.
En mörk och stökig vind
Trevande söker jag efter något att hålla i.
Mörkret gör det svårt för mig att ta mig fram.
Jag ramlar handlöst och landar på något mjukt.
Gamla minnen från förr. Dom blir mjukare med åren.
Jag reser mig upp och söker mig envist framåt.
Hjärtat bultar så hårt att det gör ont.
Jag stöter till saker, går emot och river upp gamla sår.
Jag längtar efter att få ge upp.
Där någonstans är lysknappen, men den är svår att nå.
Det gamla står i vägen.
En plötslig energi tvingar mig att fortsätta.
En förförisk melodi.
Jag tar tag i det gamla, flyttar det, lägger det bakom mig.
Och lampan är tänd.
Klart fönstrena behöver putsas, men annars är allt glasklart.
Mörkret gör det svårt för mig att ta mig fram.
Jag ramlar handlöst och landar på något mjukt.
Gamla minnen från förr. Dom blir mjukare med åren.
Jag reser mig upp och söker mig envist framåt.
Hjärtat bultar så hårt att det gör ont.
Jag stöter till saker, går emot och river upp gamla sår.
Jag längtar efter att få ge upp.
Där någonstans är lysknappen, men den är svår att nå.
Det gamla står i vägen.
En plötslig energi tvingar mig att fortsätta.
En förförisk melodi.
Jag tar tag i det gamla, flyttar det, lägger det bakom mig.
Och lampan är tänd.
Klart fönstrena behöver putsas, men annars är allt glasklart.
16 mars 2008
Dikten handlar om..
Den handlar om hur röksugen jag är efter att inte ha rökt på hela dagen.
Jag känner mig inte ett dugg motiverad att köpa cigg, jag bara väntar på
det där som man går och väntar på när man känner sig otilräcklig.
Jag blir arg på varenda en som försöker sätta sig på mig nu.
Först blir jag arg, sen blir jag ledsen.
Jag känner mig inte ett dugg motiverad att köpa cigg, jag bara väntar på
det där som man går och väntar på när man känner sig otilräcklig.
Jag blir arg på varenda en som försöker sätta sig på mig nu.
Först blir jag arg, sen blir jag ledsen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Mimmi Lowejko
