Rasade korthus

Hela livet hade den gamla farbrorn jobbat för att bygga det högsta korthuset.

För varje dag hade han byggt korthus som ganska snart rasat.
Då hade de varit så obetydligt små, så det hade inte gjort så mycket.

Men så en dag lyckades farbrorn göra ett korthus, större än något han sett innan. För var kort han placerade blev han mer och mer orolig för att det skulle rasa. Men sin oro till trots kunde han inte sluta.

Intensivt byggde han på sitt korthus. Han glömde bort tid och rum och det blev bara högre och högre.

Med ett barns glöd i ögonen placerade han kort efter kort. Oron över att det skulle rasa nu var enorm.

Med en darrig hand placerade han det sista ödesdigra kortet och korthuset rasade.

Med en stor sorg i sitt hjärta såg han på spillrorna som var kvar. Det fanns så mycket kort omkring honom att han nästan drunknade i dom.

Den kvällen dog något i honom. Lusten och viljan var som spårlöst borta. Han hade byggt det för högt, och klarade inte av att se när det rasade.

Han försökte aldrig mera bygga korthus igen.