blev lite vanligt bloggande med

Jag satte mig ner och kollade över lite vad jag hade skrivit. Det visar sig då att jag har skrivit ca 50 dikter på datorn. Alla oredigerade handskrivna dikter har jag inte räknat in då, men det är säkert ungefär lika många.

Det har alltså gått två månader och jag har skrivit runt 70-100 dikter.

Utöver det har jag skrivit klart utkastet till min bok. Insändare till VT och bloggar på Congerobloggen, och min "dagboks"-blogg med.

Jag skriver på allt jag kommer över. Gamla kvitton. Inköpslistor. Jag skriver på mobilen, så där har jag fullt av små visdomsord.

Ord är makt. Jag skrev en dikt en gång som handlar om att skriva. Där skrev jag om hur orden inte ska vara ord, utan en känsla. Man ska inte tolka orden man läser, utan känslan man känner.

Jag förmedlar känslor med mina ord. Man kan stirra sig blind och undra vad jag menar, och gör man det har man missuppfattat mig. Jag vill att man ska läsa mina dikter och känna känslan jag kände när jag skrev den.

Jag vet att det finns en massa regler för hur texter ska se ut. Att olika verser ska känna igen varandra, och bla bla bla. Det fina i det som jag skriver är att jag bara skriver det jag känner för för stunden. Just nu känner jag för att skriva ett ord.

Varm

Det finns ingen som kopplar vad jag menar med det. Det enda man kan förstå är känslan av att vara varm. Jag är varm för att livet är underbart. För att jag ligger under ett täcke. För att jag har feber.

Jag är varm när jag tänker på vänner jag gillar. Jag blir varm när jag tänker på dom som gör mig illa. Ja, jag blir varm, jag kokar nästan över.

Vad gör dig varm? Och förstår du vad jag menar?

Nu ska jag ta tag i min dag. Det borde jag gjort för länge sen.
Men jag har slutat kräva så mycket av mig själv. Jag är den eviga tidspotimisten, jag hänger fast vid uttrycket "det löser sig" och jag har tandvärk.

Så är det. Ord. Dom strömmar ur mig. Vill du läsa dom så läs. Annars låt bli. Kommentera gärna. Jag vill veta vad du tycker.

Kärlek
/mimmi