Krig i det tysta

Finns det någon som inte får ro på biblioteket i Växjö? Bara att sticka in näsan för en halvtimme är som ett helt meditationspass för mig. Nu sitter jag här och njuter av fritt internet, fri kunskap och fri.. ja frihet.

En tanke som slog mig när jag satt här var såklart frihet på internet. Varför är det inte lika självklart som att jag har en statlig plats där jag kan hämta en bok. Ta hem den. Läsa den. Lämna tillbaka den när den är färdigläst. Idag kan man t.o.m låna böcker över nätet. Jag pratar såklart om fildelning.

Jag anser att det är något som gått snett i kommunikationen mellan ungdomskulturen och staten. (Som om aldrig det hänt innan, baah) Ungdomskultur och stat pratar inte samma språk. Då uppstår missförstånd och därmed även ett krig i det tysta.

Jag var på föreläsning genom min utbildning som jag går. Den handlade om musikjuridik. Det var en låtskrivare själv som föreläste och berättade om en massa intressanta fakta om STIM och övriga organisationer som arbetar för att ge musikindustrin pengar. I slutet blev det en intressant diskussion om vad det är som gått snett med just kommunikationen mellan de som lyssnar på musiken (spelar spelen och ser filmerna) och de som producerar den.

Jag menar inte att det är rätt att låta musikerna skapa utan att få betalt. Jag är själv musiker och vill gärna sprida min musik. Men jag tycker det är fel av staten att blunda för verkligheten och den utvecklingen som sker.

Sverige idag är väldigt långt framskriden vad gäller kultur över internet. Det handlar om att jag kan sitta i Växjö med min dator och hitta en ung lovande musiker/singersongwriter från Kiruna som inte är signad ens en gång. Jag har fri tillgång till en oerhörd mängd musik och lovande artister. Helt plötsligt får jag ett erbjudande att arrangera en konsert i lilla Växjö och jag tar kontakt med musikern i Kiruna och frågar om denne vill vara förband. Hah, vad sägs om det? Jag hade aldrig hört talas om den rackaren om jag inte haft internet.

Men detta är ju såklart inte den komplicerade frågeställningen till skivindustrins förfall. Detta handlar ju om vilka möjligheter fildelningen ger.

Varför kan man då inte mötas halvvägs? Vad är det som händer i vårat land när det slår lock för öronen på politikerna och dom sätter käppar i hjulen för ungdomskulturen. Det är precis som att dom ska slänga våra laptops i sjön och låta oss gå ut på gatorna och knarka ner oss istället.

Lösningar som ett statligt Spotify och bredbandsskatt är nya idéer. Men ändå potentiella lösningar. Ett steg i rätt riktning. Konstruktivt. Början på att bygga en grund till något stort bygnadsverk där alla människor kan bo i frid och fröjd.

Varför gå emot demokratin och svenska folkets röst med en mängd integitetskränkande lagar när man tillsammans kan hitta lösningarna.

Jag tror inte folk kommer sluta ladda hem och dela musik hur många lagar som än anstiftas. Snarare tror jag att den rebelliska ungdomskulturen kommer hitta vägar runt. Skyddade IP-nummer och mer krig. Krig i det tysta.

Nu har jag fem minuter kvar på min nättid på biblans dator och bör slänga in inlägget innan dom bryter det för mig. Jag ser fram en liten debatt om detta. Och vidare formuleringar till hur man kan bli mer konstruktiv i sina diskussioner kring fildelning.