Jag inleder med en dikt jag skrev på väg hem från skolan förra veckan. Jag liksom landade i vårgräset och njöt.
"Se där, solen skiner igen. Vårens värme och pharmacia för själen är värd varenda snuvig näsa och pollenallergi.
Där sitter jag och bländas av solens stillsamma harmoni. Jackan är undanstoppad. Den behövs inte i vårvädret.
Över sjön tindrar tusen kristaller och tusen diamanter. Som om någon har strött ett lager flytande guld därborta i fjärran.
Ett gammalt träd ligger nedfallet i vattnet och knopparna har börjat brista.
I de äldres ögon, de som sakta promenerar förbi, syns en ny lyster. Några gröna strån letar sig igenom fjolårets sovande gulbruna. Det gamla kalla och döda börjar ge vika åt det nya spirande liv som växer omkring mig och i mig. Inspirerad av våren."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar