Coaching

Det blev ett spontanmöte med min superherocoach idag. Jag lider av någon form av sommartids-jetlag. Eftersom jag segade ihop på eftermiddagen så studsade jag upp och började ge mig på jongleringsbollarna på skolan. Helt tokigt galet så började jag vilt kasta bollar omkring mig tills Tomas dök upp. Det visade sig att han var kung på att jonglera. Det är en ganska symbolisk sak att kunna jonglera. Om man ska jämföra det med att kunna hålla många bollar i luften. Innan terminen är slut ska jag lyckas hålla åtminstone tre bollar i luften och göra det med ett leende på läpparna.

Tomas och jag hade ett väldigt bra samtal. Jag fick lika mycket inspiration som alltid och dessutom en chans att yla av mig om alla mina I-lands problem. Jag fick också känna mig lite stolt över att kunna berätta om saker jag gjort och varit nöjd med. Alla superteam jag haft tidigare och jobbat ihop med.

Samtalet resulterade i att jag missade min baslektion (tragiskt, men värt det).

En liten läxa jag fick av Tomas var att börja kolla omkring mig efter "superteams". Människor som kompletterar mig. Jag började genast resonera runt vilka jag hade omkring mig och jag tänker hålla ögonen öppna.